Kaka i miniformat

Tänka sig klockan är 21.30 och jag är fortfarande vaken. Tragiskt trött, meeen ändock vaken. Den älskade maken/pappan har kommit hem igen och tar läggningen av barnen denna kväll.
Jag har helt slutat att kämpa emot sömnen de kvällar jag har läggningen. Har istället börjat göra mig klar för kvällen samtidigt som barnen. Kan avslöja att det är oftast jag som somnar först, till storebrors förtret..

Bakade i helgen den allra minsta lilla sockerkaka jag någonsin gjort.

En sådan söt liten form! Jag har lånat den av min mor. Vi lär nog låna den igen till sommaren och bjuda på fika i lekstugan. Att i lekstugan få servera fika i miniformat gör ju det hela så mycket roligare. Längtar!

Jag är för övrigt SÅ glad att vi nu är inne i den sista veckan i februari. Har av någon anledning aldrig tyckt om februari. Skulle gärna ta ett stort kliv över hela den korta månaden och istället hamna någonstans i mitten av mars.
En annan anledning till min stora glädje över att denna månad lider mot sitt slut är att jag nu fått beviljad graviditetspenning och kommer från och med 2:a mars att vara hemma. Det känns tråkigt att inte få arbeta med mina kollegor, men mitt yrke är så tungt och jag orkar inte med att jobba i den takt och belastning som krävs. Jag är glad över att få den förmånen att få vara hemma de två månader som jag har kvar av min graviditet.

Färgklick

 En klump i magen, tårarna rinner sakta.. Då orken redan är slut sedan innan känns det extra jobbigt att vinka adjö till maken som ska i väg på läger. Tack och lov är det bara för några få dagar, men det känns tungt ändå.

Vi hittar små färgklickar i tillvaron ändå. Går de inte att finna kan man ju skapa dem :-D. Att ta på sig en blå fin klänning på en vanlig fredag piggar upp lite i alla fall. Jag har köpt mig en rosa blomma som verkligen lyser upp och skapar vårkänslor. Vi letade fram lite nagellack i olika kulörer och målar naglarna fina. OCH det senaste numret av tidningen Lantliv damp just ner i brevlådan, det är för mig en fröjd.

Hoppas ni får en fin helg! 

Solen lyser på oss idag här vid kusten i norr. Hoppas att den gör det på dig där du är också!

Jag tror minsann att jag är en älg

Vaknade tidigt en morgon av att väckarklockan skrek (enligt min känsla i alla fall) åt mig att kliva upp. Dax att kliva upp och göra sig i ordning för att åka till jobbet. Då jag kom ner i köket såg jag genom köksfönstret en stor älg komma pulsande i snön över åkern. Det såg tungt ut och varje steg den tog sjönk långt ner genom snön. Fastnade en lång stund med blicken på denna älg. Tänk att varje dag måsta ta sig fram genom denna snö för att komma till sina mål.

Idag kom jag att tänka på denna älg då jag pulsade fram i snön med barnen i släptåg på vår lilla utflykt. En utflykt som barnen längtat så mycket efter, men jag inte riktigt orkat med. Mina barn behöver egentligen inte mycket. De vill bara göra något annat ibland än att "bara" vara hemma (vilket de också förstås är väldigt tillfreds med där emellan) eller att jag hittar på något pyssel eller annat kreativt med dem.
Vilket jag kan förstå. Det kan lätt så träligt att bara befinna sig i sitt eget hem eller ute på sin egen snöiga gård.

Men jag har just nu inte mycket lust och ork till saker. Jag är så irriterad på mig själv att jag just nu är så negativ till det mesta. Vill göra saker, träffa vänner, åka på utflykter, fota nya vyer. MEN direkt jag börjar tänka på vad jag ska göra eller vem jag ska ringa för att då eventuellt hälsa på eller bjuda hit. Då ser jag plötsligt bara alla problem som eventuellt kan dyka upp...

Den där känslan i att likt en älg pulsa fram i djup snö. Att för att ta sig dit, måsta kämpa med sig själv att vilja och orka ta nästa steg. Så känner jag mig just nu. Inget jag på något sätt känner mig stolt över, eller egentligen har någon anledning att att ens behöva känna. Det är bara så det är.

För att inte detta inlägg ska sluta i en allt för negativ ton ska jag visa dagens bilder från vår utflykt som ändå blev riktigt trivsam, trots min negativa syn på det mesta.

 En picknick vid havet. Måste tillägga att jag ser att det ser oerhört kallt ut på bilderna. Vilket det inte alls var, soligt och kring 5 plus var det trots att det kanske inte ser så ut.

Vädrets nyckfullhet

 Igår såg allt så vackert ut ute, solen var gnistrande blå och solen lyste stark in genom våra fönster. Lillans hår, som hon just denna dag skulle ha uppsatt i 5 tofsar, glittrade.
I tvättstugan har vi satt upp en plastfilm som jag tycker liknar ett kyrkfönster. Då solens strålar lyser genom den blir det fullt av regnbågens alla färgen på väggen.
MEN inte var det så vackert ute som det såg ut, nej det blåste så in i vassen att man fick hålla hårt i hatten.

I dag blåser det lika mycket. Hoppas att det ger med sig snart! Sitta och sola i vårvinterns tider, det längtar jag efter! Just nu blir man ju inte klok på väderleken som inte själv riktigt tycks bestämma sig för om det ska vara varmt eller kallt..

Jag känner mig konstant gruvligt trött, det hör väl till graviditeten.. Blev igår så lycklig på mitt besök hos barnmorskan där hon förtäljde att järnvärden faktiskt ökat (!). Vilket jag aldrig upplevt i någon av mina andra graviditeter. Då har det bara sjunkit och sjunkit mer och mer för varje månad som gått. Jag har denna gång inte kunnat äta så mycket järntabletter som det behövts på grund av min förnäma mage. Så det var kul att erfara att det faktiskt går att öka sitt järnvärde genom kosten. 

Hoppas ni alla haft en bra dag och njutit av mången fettisdagsbulle! Själv har jag ätit hela en idag. Dock var den inte hemmagjord då ingen ork till att baka funnits hos mig. Meen den gick ner den också :-D.

Tack för mig för denna gång!

Lite hjärtan från mig

Om nu någon råkat missa det så har det varit alla hjärtans dag idag. Jag, min mor och far bjöd i dag på frukost på kyrkan idag. Det bjöds på en hel del hjärtan minsann och annat gott förstås. Jag börjar med att visa efterrätten.

Sockerkaka med hemmagjord vaniljsås emellan och kokostopping uppå.

Geléhjärtan.

 ..Det var det söta, nu till det mer nyttiga.

Mors hemmagjorda hjärtebröd.

Jag hoppas att de som kom blev mätta och belåtna, det blev då jag. Det är roligt att göra i ordning frukost till andra, man kanske borde ta och bjuda hem folk till frukost lite nu och då.

Resten av dagen spenderade jag och barnen hemma hos mor och far. Det fina lilla bordet på bilden ovan står hemma hos dem.
Det är skönt att få vara i någon annans hem för en stund, särskilt ett som inte är så stökigt och ostädat som mitt eget.


Sist, men inte minst;

Denna fina bukett fick jag av min man och mina barn. Blev oerhört glad.

Det blå skåpet

Visst minns ni väl det stora blå otympliga skåpet som jag lyckades övertala min man om att köpa i somras? Det har stått på sniskan sedan vi ställde in det på grund av ett eluttag som suttit i vägen.
Nu har min snälle make flyttat på uttaget och skåpet kan stå ordentligt mot väggen. Ja mer ordentligt i alla fall. Då väggen inte är helt rak i sig själv går det lixom inte att få det perfekt. Gamla hus alltså (!), till glädje och förtret på samma gång..

 Nu börjar det så smått fyllas på i skåpet. Hyllplanen har jag klätt in i detta urfina hyllpapper som är av namnet Olle. Hittade just denna hos hus-modern.se. Där finns det för övrigt huur mycket underbart fint som helst. Dock inte till att för billiga priser.

Längst upp i skåpet finns det ett hyllplan med små konstiga skåror i. Kunde själv inte komma på vad de hade för funktion. Tills jag fick förklarat för mig att där hängde man förr upp sina silverbestick. Silverbesticken var man mycket stolt över att ha i sin ägo, vilket visade på rikedom och skulle gärna visas upp.
Tyvärr äger vi inte några egna silverbestick, förutom min makes små dopskedar. Får väl ta och hänga upp dem...

Här har ni dagens två höjdpunkter;

Älskar soppor av alla de slag och denna svärmors fisksoppa är en av mina favoriter.

Och smoothie. Mmmmm det är ju så gränslöst gott. Idag gjorde vi jordgubb och hallonsmoothie och vips så hade vi slurpas i oss varsitt stort glas i ett enda huj.. 

Hjärnan blir lite trött

Denna soliga dag drog vi i väg till hockeyplanen. Bara några meter intill ligger barnens förskola och i skogen bakom finns elljusspåret. Förskolan ligger alltså fantastiskt bra till och de är ofta utomhus antingen med vinterskor, skridskor eller skidor på fötterna.

Jag tycker mig ha lärt mig vad jag blir trött av och inte. Men det verkar inte vara så. Att bara stå och titta på barnen då de lekte och hade roligt på isplanen, småprata med de andra mammor som var där och njuta av den härliga solen tycker jag inte borde vara så jobbigt.
Dock var jag helt slut då vi kommit hem efter dessa två timmar vid planen. Hjärnan bara brusade och kroppen kändes trött. Inget funkade. Så är det när hjärnan blir lite trött helt enkelt.
Barnen hade så kul, så det var helt klart värt det.

Nu stormar de och blåser utanför. Pappan lägger barnen och jag sitter själv med levande ljus tända i hela vardagsrummet. Mysigt. Hoppas bara inte att något blåser sönder utomhus..

Tänka sig, ett städat vardagsrum och i vårt hem dessutom!

Välkommen in i mitt nystädade vardagsrum. (Ja just nu är det faktiskt mitt då det är jag som har städat alltihopa..) Jag älskar att möblera om, det ger rummet på något sätt ett helt nytt liv. Detta vardagsrum går tyvärr inte att möblera om på något vis då till exempel högtalarsystemet måste sitta där de sitter då alla sladdar är "inrenoverade" i väggen. Vilket i sin tur leder till att tv;n måste stå där den står, soffan osv. Längtar tills då vi kan flytta tv;n till något annat rum, det är så trist att den får stå i centrum i hela vardagsrummet.

Från och med nu och fram till maj är jag helt galen i att köpa små blommande blommor. Försöker att inte shoppa upp alla våra små slantar på just blomster, men det är ju så svårt att hålla tillbaka då man är helt abstinens efter dem. De ljusar minsann upp tillvaron.

Lite småfix har jag i alla fall ändrat och flyttat runt.
Den lilla spegeln som förut satt på lilltoan uppe har fått komma ner och några fler små tavlor har fått komma upp på väggen kring den. Det finns nästan alltid små fina tavlor som går att köpa för kring en tia i secondhand butiker. En och en är de kanske inte så mycket för världen, men tillsammans blir de jättefina.

 Som så många, många andra så är jag helt kär i gamla sockerlådor, äppellådor, ja gamla trälådor över huvud taget. Nu står några av mina alldeles egna lådor här.

Små blommiga fåglar jag köpt på blomsterbutiken här i samhället pryder denna gröna fina blomma.

Förra julen fick jag så fina julklappar av min svägerska Helena, men det absolut finaste var nog kartongerna till klapparna. (Som självklart också var en del av gåvan.) Detta är en av dem.

Ni börjar väl tröttna på just denna möbel och dess pyntning. Här kan jag säga, flyttas och byts det ständigt med grejer och pynt.

Ett burk och grodtorn är väl ett måste i var och vartannat hem, tycker jag i alla fall. Den lilla ljuslyktan fick jag av lillan i julklapp, hon har gjort den själv på förskolan.

Dessa skridskor av ni ju också sett förut. Jag är så kär i dem och de passar ju så bra att beundra just i denna årstid.

Här har ni rummet i dess helhet. Ett städat rum med lite barnstöks tillägg (det går inte många minuter innan det infinner sig i ett städat rum).

Den gröna duken, som är av namnet Barbro, vilket ligger på bordet i vardagsrummet är köpt ur denna lilla katalog. Jag önskar att jag kunde köpa mer ekologiskt och rättvisemärkt. Då kassan inte är så stor får jag nöja mig med att tänka på miljön i att köpa grejor begagnade i stället.
MEN då denna katalog kom nerdimpande i postlådan gick jag loss och köpte både ett och annat fint. Duken, glas på fot som är gjorda av begagnade glas, kuddfodral, någon presenter och lite annat ditt och datt. Att få vänta och längta efter ett paket som ska komma med posten är så roligt.