Februarikök

"Mamma, har Joel varit här?" .....Vissa ungar tror jag bestämt skulle behöva lite stryk och kallvatten. Sicken fräckhet. Här har jag stått flera timmar under kvällen då resten av familjen ramlat i säng och slavat, städat och putsat för att få köket i ett lite finare skick. Tänkte att mina älskade ungar skulle tindra med sina ögon i tacksamhet mot sin hårt arbetande mor då de upptäckt kökets renlighet under morgontimmarna. Inte då. Istället gladde de sig åt att morbror Joel skulle ha hälsat på och stått för städandet. 

I och för sig inte helt ologiskt då han faktiskt har förbarmat sig över vår misär rätt många gånger under det gångna året. Men, men, men jag tycker ändå att, att, ja att de borde ha förstått att det faktiskt var JAG som städat.   

I alla fall så känns det väldigt skönt att få ha ett fint städat kök. 

Det känns som en oerhörd lättnad att känna inom mig att utmattningen mer och mer släpper sitt grepp inom mig. Förra året samma tid var jag på väg åt precis motsatta håll. Vilket år av mörker alltså. Nu vill jag bara må bättre och hitta ett sätt att leva så att jag inte ramlar ner igen. Just nu har jag ingen som helst aning vad jag ska hitta på fram till hösten för att få någon slags inkomst. Att för mig må bra och att ha ett arbete känns som en omöjlig ekvation. 

Det kommer att ordna sig på ett eller annat sätt. Har en känsla av det. 

Fick denna fin fina tulpanbukett av min käre man. En famn av knirpande kärlek. 

Nu är det bara en liten vecka kvar av denna februari månad. Redan känns dagarna ljusare och hoppet nära. Har ännu inte börjat längta efter att sätta små frön i jord. Det kommer nog snart. Att få se de små gröna bladen växa upp ur den mörka jorden har varit min räddning de senaste åren från att drunkna i försommarlängtan. 

Ett litet samarbete med Hängmattan

 

Har fått ett otroligt roligt erbjudande till att samarbeta med ett svenskt företag som heter "Hängmatta". Jag har fått lite olika förfrågningar från olika företag efter att mitt instagramkonto började växa sig lite större, men jag har inte tackat ja till nästan något av dem. När jag kollade in Hängmattas hemsida blev jag väldigt glad över det jag såg och tackade ja. 

Jag har under åren blivit mer och mer känslig för vilket material de kläder jag har på mig närmast huden. Det måste vara ren bomull, linne eller ull. Eller någon mix av dessa tre. Allt annat gör att jag känner mig otillfreds med min kropp. Allt började med att vi valde att endast ha en bil och jag började att cykla betydligt mer. Kalla årstider var det ett gissel att klä sig bra. Behövde många lager plagg för att inte frysa, blev oerhört varm av att cykla, svettades nästan helt bort av den korta stunden av hämtning eller lämning av minstlillan på hennes förskola. För att sedan frysa mig helt blå då jag kommit ut igen då mina plagg inte kunde ge mig någon värme på grund av att de nu var mer eller mindre helt blöta och torkade inte. Köpte några ullunderställ och efter det kan jag inte klä mig i något annat. Började uppleva liknande obehag även sommartid vid olika kroppsliga arbeten i min trädgård. Då funkar det ypperligt med luftiga plagg i lin. 

Hos www.hangmatta.com/ går det att hitta många sköna och fina kläder i lin och bomull. Dessa plagg har jag mer eller mindre "bott i" under förra veckan då jag fick Corona och mest legat i sängen med feber. Byxorna är av lin och överdelen är i en bomull och lin mix. I sommar kommer dessa plagg att användas av mig mer eller mindre dagligen. 

Lyckan i livet, byxor med hög midja. 

Oj kanske liiite väl många bilder på mig själv i rad, i nästa inlägg kommer jag inte att ha med mig själv i en enda bild som kompensation. 

Fascinerande vinter

 

Vinter OS tycker jag väldigt mycket om att se på. Fascineras alltid över hur man över huvud taget klarar av att åka puckelpist, hur man orkar åka på smala skidor mil efter mil och ändå orkar spurta in över mållinjen, hur freestyleåkarna lyckas komma ner i backslutet utan att ha drabbats av total yrsel. Hur det finns folk som frivilligt sätter sig i en bobb och i en hiskelig hastighet viner fram i dessa makabra rutschkanor. Slutligen, hur gulliga ser inte de skridskoåkande nubbarna ut i sina "Linus på linjen" utstyrslar? Jag blir lika fnissig och fascinerad varje gång. Skidskytte är den sport jag mest ser fram emot att titta på och som jag verkligen inte vill missa. Det kanske beror på att jag och Robin sett allt som går att se inom skidskytte den senaste tiden och att de svenskar som tävlar inom denna sport är så gudomligt duktiga. Saknar dock Björn Ferry som kommentator väldigt mycket.     

Ute snöar det i massor och vi får gå ut och skotta gården flera gånger dagligen för att kunna komma fram med våra olika färdmedel. Tycker konstigt nog om att skotta snö. Det är ett bra sett att skingra sina tankar och arbeta med hela kroppen. 

Fascineras över alla kontraster som bildas i vinterlandskapet. Tog med kameran ut på gården en dag för att fota några av de fina konstraster som här går att skåda.