bäbis!

Jihooo...det var en bäbis i magen, inte en klump med hår och naglar :D

Den 1 november är den beräknad att pluppa ut (om det ändå var så enkelt som det lät)...ooh så spännande!

Mor lilla mor.

Att få den äran att bli mamma är jag så djupt tacksam över. Det är ett liv så fullt av så mycket glädje att jag knappt vet var jag ska gömma det i mitt hjärta.

Samtidigt som det fyller mig med så mycket ångest. Det är jobbigt att älska en annan liten människa så mycket att det gör dig stark, men samtidigt gör det dig svag. Många gånger önskar jag att Elias alltid skulle vara en liten bebis En liten ynklig bebis som ständigt skulle finnas nära mig, som alltid var beroende av mig. En som inte behövde lära sig att stå på egna ben och hitta sina egna vägar här i livet.

Mitt största problem är att jag har sådan enorm seperationsångest. När jag och Robin blev ett par blev det problemet ett väldigt stort problem. Jag ville och kunde nämligen inte släppa honom i från mig. Inte ens för en natt. Tack och lov har jag lärt mig att släppa iväg Robin utan någon större ångest. Men nu kommer Elias och förstör alltihop. Jag måste nämligen nästan varje dag lämna honom i någon annans vård istället för min egen. Trots att jag vet att han har det bra där han är, gör det SÅ ont i mig.

Jag vet inte hur många mammor och pappor jag hört försöka förklara sina enorma glädjekänslor de känner när de för första gången får hålla sin nyfödda lilla prins eller prinsessa i sina armar. Det går liksom inte att förklara, det är för stort. Det är svårt att själv förstå den känslan tills man själv en dag får uppleva den. Sedan gör man allt som står i ens makt att skydda och älska denna lilla människa.

Fick idag höra av mina kära kollegor att det dessvärre inte blir lättare ju äldre de blir, snarare tvärt om. Man oroar sig bara mer och mer för dem. Moderskapet försvinner ju liksom inte bara för att de börjar skolan, flyttar hem ifrån, gifter sig, får egna barn osv. Nej moderskapskänslorna blir nog snara bara större. Man får bara försöka lära sig att hantera dem och släppa greppet om sina barn och låta dem lära sig av sina egna misstag.

En liten bildblogg

Tänk vad vi tycker om våra fina vänner :D Nu har vi ju inte alla på bild, men några av dem :D

Hos familjen Elvin/Lindberg tittar man gärna in. Här har vi just inhandlat två pannband och en mössa som Ida har sytt. Vi bor nära varandra, men ack om det ändå vore liite närmare..

Åh så har vi ju vår fiiina familj. Tänk vilken skatt vi har i varandra.

Ja just ja, vi måste ju visa upp det fina förklädet mormor Marie har sytt till Elias. Det används ofta. Här bakas det rödavinbärsrutor tror jag bestämt.

Alltså vilket underbart väder vi har och på vilken underbar plats vi bor. Elias trivs så det bara öser om det utomhus och jag med. Än så länge är väl inte huset som vi bor i på långa vägar perfekt, men vi får ta det som det är så får vi se vad det blir.

I helgen åkte vi till den fina staden Piteå. Först besökte vi pité havsbad och sedan hyrde vi rum på hotell Hammerin. Tänk så roligt det kan vara att få hälsa på sina fina vänner.

Killarna verkligen älskade att bada. Det roligaste var nog att få åka i den stora vattenrutchkanan. Direkt vi kommit ner för den skrek Elias; "en tiii!!!" så det var bara att vandra upp igen för att åter igen slänga sig i väg längst kanan.

På vägen hem stannade vi till hos familjen Örjestad i Byske. Deras lilla fina tjej och Elias hittade varandra och trivdes riktigt bra tillsammans.

Att vara eller inte vara..

För en tid sedan så åt vi pannkakor till lunch. Alltså sådana där tunna, platta, stekpannestora pannkakor som är på bilden ovan. Då kom, som vanligt, denna eviga diskussion upp på tapeten; heter det pannkakor eller plättar?

Robin är av den bestämda åsikten att det heter plättar, att den pannkaka man gör i ugn heter pannkaka och de som är mindre än plättar heter småplättar. Medans jag tycker att det heter pannkakor, ungspannkaka (kan även kallas tjockpannkaka) och att de där små heter plättar. Det går bara inte för oss att enas i den frågan. Och jag kan säga dig att vi har verkligen försökt att vända och vrida på våra olika argument, utan att lyckas "få över" den andra att tycka som den.

Det slog mig i alla fall under våra vilda diskussioner att jag skulle bli hemskt besviken om Elias lärde sig att tycka som sin far. Jag skulle kunna backa i frågan om vilken sida som är rätt sida att smöra sin smörgås på, men om Elias skulle komma hem och säga att han vill ha plättar istället för att säga pannkaka skulle jag bli helt bestört. Nej vilket nederlag det skulle vara! Jag skulle ta det riktigt hårt.. Jag vet inte riktigt om jag visste vad jag gav mig in i när jag valde att gifta mig över rasgränserna.

Plättar är de små, som kan vara väldigt små eller lite mindre små. Det hör man ju på namnet, en plätt helt enkelt. Pannkaka är de stekpanne stora och tjockpannkaka gör man i ung, därav dess namn PUNKT!

en ute dag

Tänk jag trode aldrig att det skulle ske. Vi har blivit med combi. En grafitgråmetallik skoda octavia står på vår gård och blänker i solen. Det känns inte helt fel, nej inte fel alls. Numera kan jag helt enkelt (oftast i alla fall) bara öppna bagageutrymmet, lyfta vagnen och bara styra in den i bilen. Inte som i volvon då det blev ett väldarns bökande och stökande innan den gick in. Kommer i och för sig sakna våran fina Fritz (volvon heter så), jag hoppas den får en ny ägare som vårdar den ömt.

Har varit riktigt duktig och planterat om alla mina blommor i dag. Hade egentligen tänkt göra det lite tidigare, men jag ville vänta tills det blev så pass varmt ute så jag kunde göra det där istället för att jorda ner inne. Har dessutom planterat lite penseer i en kruka utanför huset, så jag känner mig riktigt stolt över mig själv.

Snacka om vilket härligt väder det har varit ute idag, en riktig försmak på sommaren. Jag, Elias och Robin har försökt njuta av den så mycket vi kunnat och bara gått in om vi varit tvungna
Robin lyckades på något konstigt sätt övertyga mig om att jag skulle snagga honom idag. Sitter just nu och funderar på hur han kunde lyckas med det. Jag tycker nämligen att hel snaggat är en urtråkig och rätt så ful frisyr. Den kan passa vissa män, och kvinnor för all del, men det är ju inte mycket till frisyr egentligen. Dock förstår jag att det måste vara helt underbart att ha så kort hår när det är sommar och varmt utomhus. Har själv önskat mig det ett flertal gånger när jag svettats som mest. Robin blev väldigt lycklig över sin nya "frisyr", så det måste ha varit för att göra honom lycklig som jag gick med på det. Vad gör man inte för att se sin man lycklig ;)

Ett mysterium att lösa:

Alla dessa hårsnoddar, vart tar de vägen?

Jag vet inte hur många förpackningar med hårsnoddar jag köper, men ändå när jag behöver dem så är de helt borta. När jag städar hemma dyker det upp kanske si så där fem, tolv stycken, men aldrig så många som jag har borta.
Det kan ju inte vara så att det är jag som är så slarvig så jag lyckas tappa bort dem allihop? Nej det vore ju helt osannolikt.
Det måste finnas en mer logisk förklaring...

Jag vet! Det kanske finns något slags snoddmonster som smyger omkring om nätterna och samlar ihop alla snoddar han kan finna och gömmer dem i sitt rövarnäste.
Vad kan han tänkas ha alla snoddar till? Han kanske tänker bygga någon stor snoddmojäng för att sedan kunna ta över världen. För att inte verka så misstänksam lägger han ibland tillbaka några snoddar här och där för att det ska se ut som att det är jag som slarvat bort dem... Ja så måste det vara.

Eller kan det vara så att de helt enkelt bara upplöses i tomma intet efter att de används ett visst antal gånger? Det kanske finns mer än en lösning på mysteriet.. Vad tror ni?

ett nytt blogginlägg!

Jo jag vet..jag har nog närmare bestämt börjat dö bort från bloggandet. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, för jag tycker egentligen att det är riktigt roligt att skriva här. Men det finns som ingen tid till det, eller rättare sagt, jag tar mig ingen tid till det. Sitter nästan inte på internet över huvud taget nu mera.

Livet i Skogshägna rullar annars på i sin stilla gång. Robin jobbar för fullt, Elias sprudlar av energi och jag har kommit fram till att min kropp är ett enda stort skrutt. Har i helgen legat med magsmärtor och illamående, fy vale! Har gått och fått magkatarr helt enkelt. Ja sånt är livet, det är bara att göra det bästa av situationen.

Elias, ja han är riktigt fantastisk. Han gör mig så glad. Nu börjar man kunna umgås med honom på ett helt nytt sätt. Han går att skoja, busa och prata med. Jag och Robin brukar ofta förundras över hur den här fantastiska skapelsen kunde komma från oss. Ja han är så söt :D
Jo visst kan man bli helt galen på honom ibland när han absolut inte vill göra det man ber honom om. Det vore ju konstigt om han var helt foglig och utan egen vilja. Nej usch, då tar jag mycket hellre vår lilla tjurskalle Elias.

Jag har längtat så efter våren och nu är den äntligen här. Vi är ute nästan hela dagarna. Det finns så mycket för Elias att utforska nu när han kan ta sig fram mycket lättare när snön veck. Svårigheten är istället att få in honom i huset när det är tid för mat eller sängdax.
Jag tycker livet blir så mycket lättare att leva när det börjar ljusna ute och våren och sommaren kommer. Om det skulle vara vinter endast december till februari, så man han med lite slalom och skoteråkning, skulle jag tycka riktigt bra om vintern. Men nu är det den alldeles för lång och sommaren alldeles för kort. Nu har våren just börjat så det är inte läge att deppa ihop redan :D