Lyckliga ting

Lycka, det finns mycket som man kan bli lycklig av alltså. Det tar emot, men det finns faktiskt också en viss materiell lycka. Jag hävdar starkt att det bara är en kortvarig lycka och inget man kan leva enbart på. Här kommer det lite materiell lycka från mig, uppblandat med lite annat.

Maud, min mammas kompis, virkade en jättefin mössa till storasyster då hon första gången var och hälsade på min mor. Den har nu blivit för liten så då jag fick höra att hon skulle komma och hälsa på igen frågade jag i fall hon hade lust att virka en lite större till storasyster och en liten till minstlillan. Nu har hon gjort klart dem. Superfina, visst?

Som ni kanske vet så blir jag som lite extra lycklig av gåvor som någon har gjort själv. Min svåger blir som galen i att sylta, safta och baka så där extra om sensomrarna och hösten. Själv blir jag helt beundrad av honom. Denna lilla burk med hemmagjord gelé fick jag med mig hem sist då vi hälsade på hemma hos dem.

Min faster ringde här om eftermiddagen och frågade i fall jag hade lust att följa med ut i lingonskogen. Att jag hade! Så jag längtat. Det är något speciellt med lingontiden i skogen. Höst i naturen är ju helt underbar. Jag är bara liiite för rädd för diverse kräk som spatserar runt i skogen, så jag vill inte gärna åka ut själv om kvällarna. Men att få följa med någon gör jag SÅ gärna. Hittade en så vacker stubbe mitt bland alla lingon.

Lingon är vackra och härliga att känna i handen.

Det är något med stickade grejer. Köpte denna åt min lilla tjej på en sekond hand butik här i samhället. Fick höra sedan att det var en kvinna här i trakten som hade stickat den. Åh! 

Mitt i kaosstöket här hemma hänger dessa urfina grytlappar. De gör att jag lixom glömmer stöket för en liten stund. SÅ fina! Måste bara ta och lära mig att virka så jag kan göra några själv.

Önskar mig vackra vävda mattor till hela huset. Denna fann jag på en loppis i somras och den lyser upp så fint i hallen.

Blir helt vansinnigt irriterad då jag ska torka fönsterna hemma. Det är så mycket jobb och så blir det inte ens fint efteråt. Använde bara ljummet vatten i år och jag tror nog att det är det vinnande konceptet.
Lycka är att få det strukit på sin "att göra lista". Än har jag bara tagit 3 av *host* vi säger att bara att det är några kvar helt enkelt. Men jag är i alla fall en liten bit påväg.

Här var det potatis

Igår var jag och barnen med och hjälpte (hjälpte eller stjälpte kan ju diskuteras) mor och far med deras lilla potatisland. 

Det blev inte många potatisar just detta år, men några i alla fall. Tycker att det känns viktigt att barnen är med och faktiskt får uppleva vart potatisen kommer i från. Att den faktiskt inte växer i de stora lådorna med lock på affären utan faktiskt i jorden. Det är rätt så häftigt om man tänker efter. Att man stoppar i en potatis i jorden och från den kan man få tio nya potatisar.

Detta är min far det. Uppväxt i en bondefamilj och lärt sig att använda det man fått så länge det bara går och funktionen fortfarande finns kvar.

Älskade vackra höst! Man behöver inte direkt leta efter fotoobjekt denna årstid, det bara kryllar av dem runt omkring en.

För att spegla tillbaka till mitt förra inlägg. Jag har alltid haft en förmåga att dippa. Kämpar ständigt med att tygla de euforiskt lyckliga känslorna som kommer svallande och att försöka lyfta mig upp ur de mörka. Jag bara är en sådan person som ofta är sprudlande glad, men sjunker då och då ner i tunga reflektioner och allt får som ett grått moln över sig.
Det händer då att de grå molnen speglar över sig även hit till bloggen, vilket jag kanske inte är så sugen på, men det är kanske svårt att hindra.
Ni får ta mig som jag är helt enkelt.

Årets bloggdipp

Jag tror att jag ska utlysa september som den årliga "bloggdippmånaden". Nu har det nämligen hänt igen, jag har tappat lusten (nej jag är inte gravid som var orsaken till fjolårets dipp). Orsaken nu är instagram.
Jag har velat länge kring instagram och inte velat skaffa ett konto, för jag anade att jag helt skulle slukas upp av det och tappa bort bloggandet. Och ja, så har det blivit. Det finns så galet mycket kul på instagram, men det är inte det som i första hand är orsaken. Utan det är kontakten man får med sina följare och de man följer. Jag kommenterar på andras bilder och andra kommenterar på mina. Här rasslar den inte direkt in kommentarer, utan möjligtvis en kommentar av tio inlägg. Jag vill ju veta vem ni är, vad ni tänker och känner när ni tittar in här!

Det är inte bara det. Upplever själv att min blogg känts lite krystad de senaste månaderna. Har tappat målet med den. Och glädjen.

MEN, jag vill ändå inte ge upp detta med bloggande. Så jag kommer inte att helt lägga av, det blir bara lite färre inlägg just nu tills jag hittat tillbaka till blogglusten.

Här kommer lite bilder från idag från oss här i Skogshägna;

Hösten är så vacker och skön. Hoppas att du har det bra där du är! Vi ses snart här igen <3 .="" p="">

En söndag i bilder

Det finns små sommarblommor som kämpar sig kvar. Jag längtar redan tillbaka till sommarängens alla blomster. Har just denna sommar blivit så smärtsamt medveten om hur kort tid varje blomsterstort faktiskt blommar. Häggen en vecka där, äppelblommorna en vecka där, syren, liljekonvalj, hundkex osv. Alla blommar de så kort tid. Vilket jag alltid vetat, men i år blev det som extra tydligt på något vis.

Ett par skrumpna ballonger, rester efter kalaset från förra helgen som vi glömt bort att ta ner. Vad fort en vecka kan gå..

Ute lyser hela världen upp i färgsprakande glädje. Idag kunde man till och med få njuta av solens strålar.

Jag och minstlillan vandrade ner till växthuset och hittade faktiskt en och annan tomat.

Såå underbart goda! Snart är det väl tid att städa fint i växthuset och hoppas på mer skörd nästa år. En skördetid är så kort och det finns så mycket som kan hinna gå fel och man måste vänta ett helt år till att få en ny chans till att göra rätt.

Åh! Nött och rostigt är mig så kärt.

En underbar liten sexåring filosoferande i sin egna lilla värld.

Maken arbetar med att bygga ett extraförråd bakom förrådet till vår fina åkgräsklippare.

Dagen avslutas med en liten minipromenad med minstlillan i vagnen. Underbart att få vara själv för en stund för att sedan dimpa ner i en soffa med en tekopp i handen hos en kär faster är ju inte heller så fel.

Ljuger kanske inte, men..

...väljer istället vad jag vill visa..

"Du har ju ett sådant fint och mysigt hem", får jag ofta som kommentar av er som bara sett mitt hem här på bloggen. Den kommentaren som jag istället får av de som hälsar på är "det ser ju inte precis lika ut i verkligheten än vad det ser ut på din blogg". Ja rätt komiskt är det. Jag tror att de som kommer och besöker oss i vårt hem känner nog mer att det är rätt så stökigt i alla hörn. Vilket det i sanning är. Varken jag eller min make är särdeles duktiga på att städa efter oss. Möjligtvis att det finns tillfällen då hemmet ger en mycket välstädat intryck, men det beror oftast på att min svärmor varit på besök.
Men ni måste förstå att det inte är så kul att fota stök. Bilderna som ni kan skåda här ovan är bilder jag tagit i mitt kök. Åt det håller ser det ju riktigt trivsamt och härligt ut. Men om man istället vänder sig om är denna syn du har att vänta;

Hu! Riktigt rörigt och eländigt. Just nedanför bildens slut ligger dessutom en stor hög av småtjafs som dottern hällt ut, men som inte kom med på bilden.
Nej jag tror att jag fortsätter att fota de städade små hörnen. Men nu vet ni i alla fall sanningen bakom bilderna.

Höstglädje och leggingsbehov

Skriver samma sak i år som alla andra år, jag ääälskar verkligen hösten. Det är självklart väldigt sorgligt att säga hejdå till sommaren, den är ju bara allt för kort, men nu har jag slutat att sörja och tar med glädje emot alla soliga, regniga, ruffiga, blåsiga, varma dagar som hösten har att bjuda på. I fjol kändes det som att jag satt i ett mörkt rum av deppighet och lixom bara anade den vackra hösten långt där borta genom ett pyttelitet fönster. I år ska jag omfamna allt med lycka och fröjd.

Behöver hjälp! Mina favoritplagg är långa stora tröjor och ett par leggings till. Nu är det så att nästan alla mina leggings har jag nött hål på och är i behov av att köpa ny. Leggings eller tajts är väldigt svårt att köpa begagnat, så nu blir det ekologiskt som gäller. Har hittat jättefina svarta och vita på Åhléns (där förövrigt är ett tips att gå till om du letar efter ekologiska basplagg), men nu skulle jag önska mig några färggladare. Då jag älskar färg och mönster. Vet ni något bra ställe eller hemsida som säljer det?? Alltså inte strumpbyxor eller nylonstrumpor.
Tar gladeligen emot tips!! 

6 års kalas

Köket står och väntar, kalaspiffat och redo. Snart kommer storebrors bästa kompisar på sexårskalas, lillasyster får självklart också vara med. Sex spralliga små barn kommer snart att inta dessa stolar.

För att en fest ska bli riktigt festlig måste man väl ändå ha vimplar? Dessa fina har min man sytt till lekstugecaféet vi hade tidigt i somras och de lär nog få komma fram varje gång det vankas festlighet i vårt hem.

Tårta är väl egentligen inte många barn som är så förtjusta i? Många gånger lämnas den kvar på tallriken i ett massakrerat tillstånd, sylten och dekorationsgodiset är väl det enda som åkt ner i småttingarnas strupar. MEN på ett kalas måste den ju ändå få finnas och detta år hade storebror önskat en gitarrtårta. Min svärmor hjälpte mig med bottnarna och fyllningen och min man stod för dekorationen.   

Kalaståget kom självklart fram.

Söndag, vilket var hans egentliga födelsedag, fick han presenter, frukost på säng och vacker stämsång (ofrivillig sådan då stämbanden chockartat försökte vakna till liv den "tidiga" morgonen) av mig, min man stora/lillasyster och barnens farmor och farfar. 

Under dagen vankades mer fika då familjen kom och grattade.

Det är så roligt med kalas! Nja, barnkalas är jag i och för sig väldigt glad över att det inte kommer så många gånger per år i vårt hem.. Men oj så trött man blir efter dem. Det tog hela två dagar för mig att bli återställd igen. Det var det värt. Det bästa är att storebror känner sig väldigt nöjd över sin helg och det är väl det som räkas.