Vinterljuset

Vinterljus, jag älskar vinterljus. Det är ett ljus som inte finns någon annan tid på året än då marken är inbäddad i snö. Nötta gamla laduväggar målade i falurödfärg fångar vinterljuset så väldigt bra. Det är ett ljus som är mjukt, varmt och behagligt samtidigt som det är stickande och bländade. Konstigt och motsägande kanske att samma ljus kan upplevs på så många olika sätt samtidigt. 

I slutet av fjolårets vinter tipsade min storebrorsvåger om en annons med vandringsskidor som han visste att jag gått och längtat efter att få äga. Det går att åka med vanliga längdskidor på "friland" också, vilket jag gjort ett flertal gånger, med de är så väldigt smala och sjunker igenom snön om den är för kall och fluffig. Dessutom är pjäxorna rätt taniga på det sättet att de inte är gjorda för att pulsa i snö med och jag lyckas alltid med det konstycket att få in snön i pjäxan även om jag använder snölås. 

Till dessa breda vackra träskidor kan jag använda mina "vanliga" kängor. Måste dock införskaffa mig nyare och kanske också bredare spännremmar till skidorna. Dessa lever lite på bristningsgränsen. Jag vill kunna dra åt remmen ordentligt utan att vara rädd för att dra sönder den. Jag har inte råd att köpa bindningar, som jag sett att det går att köpa till både nya och gamla tegsnäskidor, så remmar får duga fint. 

 Upptäckte under turen att remmarna till stavarna var helt torra, inte trasiga tack och lov, torrhet går alltid att fixa till. 

Tycker om de långa skuggor och snön som skiftar i rosa där emellan. 

De nya grenarna har en sådan väldigt vacker rödbrun färg. 

Åker fram på åkern utmed spår av räv, älg, hare, rådjur och någon liten mus. 

Torkade växtligheter bildar små vackra konstverk. 

Skidar hemåt, plockar av remmarna hemma på gården och tar med mig stavarna in för smörjelsen. 

Satt och skådade denna skönhet undertiden jag smorde in remmarna. Så läcker mot det grönturkosa skåpet. 

Det sitter i detaljerna

 

Julgranen har plockats av och kastats ut. Att den fortfarande ligger halvt om halvt fastfrusen mitt på trappsatsen upp till vårt hus, kvar på den plats där jag och storalillasyster hivade ut den, det behöver vi inte tala så högt om. Inne är det i alla fall granfritt, små barr går det förvisso att finna både här och där trotts mina idoga arbete med dammsugaren. De har sin förmåga att lyckas smita in och gömma sig både här och var.. Inte är det dammfritt heller, vilket man kan se på bilden ovan där solen lyser in genom fönstret och visar på alla små dammkorn som virvlar runt i luften. Alla blommor har fått stå i badrummet och ta sig en välbehövlig dusch för att befria sina små sporer och jag har skuttat runt med dammtrasan i högsta hugg för att i alla fall torka alla ytor dammfria. 

På tal om blommor. Knallade in på byns blomsterhandel efter fredagens små arbetstimmar för att köpa mig en liten blomsterbukett. Liten blev den minsann. Blev så väldigt förtjust i denna rosaröda så jag valde bort buketten och tog den istället. Så fin bara så där ensam i en flaska. Köpte också med mig några gröna växter som reades ut. Behöver alltid lite påfyllnad av blommor och blad efter att julen städats ut. 

Ute i trädgården plockade jag några torkade stjälkar med fina små frökapslar. Frökapslar är bland det vackraste som finns, man måste bara luta sig nära och iaktta dem mer noga för att se dess förunderlighet. Kolla till exempel på formen och färgen på de där i mitten till höger i bilden ovan. Heelt underbara! 

Några grenar som blåst av från en tall i närheten fick också komma in och stoppas i en egen liten vas. Fint blir det, tycker jag, då flera olika små samlas på en gemensam yta som i det här fallet en rostig bricka. 

Jag älskar detaljer. Detaljer i allt! Denna gröna runda lampa tycker jag är så fin, extra mycket för dess knubbiga guldprydda tassar. 

Robin har fixat den åt mig och gett den ny fungerande sladd bland annat. Den var trasig och "avskalad" på väg till skroten då jag räddade den, så jag vet tyvärr inte vad den egentligen ska ha för lampskärm. Dessutom har den små krokar, eller vad man nu ska kalla det, under fästet för glödlampan. Undrar vad de haft för syfte? 

"FLORA" möter "Autisterna, om kvinnor på spektrat"

 

Två julklapparsgåvor till mig av Robin från två olika jular möter varandra. Fick förra året presentkort på garn, sicken lycka alltså. Har dock länge velat fram och tillbaka på VILKET garn jag ska köpa och till VAD. När jag till sist, efter mycket velande, bestämt mig för att jag vill sticka tröjan Flora ur Järbo´s underbara mönsterhäfte "Gröna rum", beställde jag garnet i något slags lyckorus. Sedan har garnet legat i sina vackra härvor och bara väntat på att få vävas samman mellan mina stickor. Jag behöver få ha det så. Att låta tankar få mogna innan de övergår till verklighet. Nu under dessa jullediga dagar väckte jag min tanke till liv. 

Boken "Autisterna. Om kvinnor på spektrat." av radiorösten Clara Törnvall, är denna juls klapp. Det var typ det enda jag hade skrivit på min julklappsönskelista. Jag hörde en intervju med Clara där hon berättade om sin resa till diagnosen autism och boken hon skrivit. VAD jag har längtat efter att få läsa den. 

Många tacksamma dagar på lovets dagar gick att varva mellan slukandet av boken och gnugga mina slöa hjärnceller till att få till början på denna tröja. Tappade räkningen på hur många gånger jag fick repa upp och göra om. När jag till sist, men hjälp av en facebookgrupp, lyckades förstå hur jag skulle sticka och kände att jag nu fått grepp om det, då upptäckte jag att jag missat en liten "krumelur" i stickbeskrivningens diagram. En ynka liten en på första varvet som var den som utgjorde grunden för hela bladmönstret på ärmarna. Ja, det var bara att dra upp hela eländet och börja om från noll. 

Nu har jag kommit en sådan bra bit att jag förstått grundtekniken och kan sticka långa bitar utan att följa beskrivningen maska för maska. Längtar när jag gör andra saker att få sätta mig för att fortsätta sticka varv på varv och se den vackra skapelsen sakta växa fram. 

Boken har jag läst ut. Den skapade hos mig så många tankar. Grubblerier, positiva och nedbrytande. Känner hopplöshet. Samtidigt har boken också väkt en kraft inom mig. Längtan efter att sprida kunskap om och förståelse för högfungerande autism. Att jag med många andra kvinnor lever med detta. Vi vill få finnas till i ett samhälle där våra liv kan blomma ut och bidra med allt det vi faktiskt har att ge om vi bara får chansen. 

Solljus

Skogshägna vilar i något av en "skuggans dal" som alltid denna tid om året. Efter att det gallrats rätt mycket i skogen intill, har vi ändå någon liten soltimma även på vårt hus. Den största delen ligger vi dock i skugga, medan berget på andra sidan åkrarna badar i sol. Måste erkänna att det är med lite avundsjuka i blicken som jag skådar ut mot berget från platsen vid köksfönstret.. 

 

Min mellantjej och jag tog en liten promenad på vägen genom skogen ut till det mer öppna landskapet för att få känna några av solens strålar. Det var precis på minuten att vi han innan den även där försvann ned bakom trädtopparna. 

Några minuter fick vi i alla fall. 

De röda äpplen jag hängde ut till första advent har skrumpnat en aning, men fått väldigt söta små vita hattar. 

Bron är pyntad med många olika slags tidspynt. Höst, allhelgona, jul och vinterpynt.  

Vid förrådet står mina tegsnässkidor. Har planer på att sälja det ena paret, men jag är så dålig på sådant som att sälja saker. 

Något jag är väldigt bra på dock, är att köpa saker. Jag ääälskar att knipa fina ting. Jag har försökt att helt bryta och helt strypa tillförseln av syre till denna otröstliga längtan inom mig. Det funkade inte. Istället tillåter jag mig själv att faktiskt göra små inköp lite här och där, endast second hand. Att få tillstånd under lite "strikta förhållanden" har gjort att jag inte mår dåligt över mig själv och dessutom inte gör de där idiotiska inköpen som min köpmani annars gjort trots köpförbudet. Det är svårt att förklara, men detta funkar för mig i alla fall. 

Har under det halvår som varit fotat för Fyndets räkning och lagt upp bilder på det som finns att köpa där på Fyndets Facebook och Instagramsida. Fotade denna kjol, hoppades dock i smyg att den inte skulle bli såld, ty jag hade så gärna haft den i min egen ägo. Och tänk, efter några öppningstillfällen förblev den osåld och nu blev den min. Den röda jackan är också ett Fundetköp. Har länge velat ha en täckjacka som inte är så vansinnigt varm och är en lite kortare modell. Nu är den funnen och inköpt. 

Julafton i hägna

 Julen tog även i år sin stilla gång förbi mänskligheten. För mig kändes det som att julen kom alldeles för tidigt. Jag ligger ungefär en månad efter och kände först kring julveckan att jag var redo för första advent. Lite knepigt då resten av världen inte riktigt var med på samma spår som jag. Fortfarande finns denna känsla inom mig och att tjugondag Knut redan är om en liten vecka känns helfel. Undrar om jag kommer att komma i kapp detta lilla tidsglapp? 

Här kommer i alla fall lite bilder från vår julafton. Vi firade tillsammans här i vårt hus med min mor, far, syster, bror, bror och svägerska. Tycker så mycket om att få fira julen hemma, det känns lite som att vårt hus är skapat för just julfirande. 

Vi dukade upp långbord i vardagsrummet och all julmat i köket. 

Min bror hade den absolut snyggaste julutstyrseln. 

Dessa gamla tomteljusstakar känner jag mig extra glad för. Hittade dem på en loppis i somras och jag höll dem hårt så att jag inte skulle råka lägga bort dem. Nu fick de stå och lysa upp julmaten, släckte dem dock genast då alla tagit sin första portion då jag var rädd att ljusen skulle brinna ner. 

Avslutar med denna bild på min älskade far som fick uppdraget att läsa på varje klapp vem som var den glada mottagaren.