Höstfint

 

Vi har ju haft riktigt vackra vinterdagar här hos oss den senaste tiden. Otroligt vackra, men hjälp, inte ville jag ha vinter riktigt ännu. Nu har det mesta av snön regnat bort och det som inte hans med ute sist för en ny chans att göras nu. Min jättevackra kärleksört som jag fick av mina föräldrar i födelsedagspresent tidigt i somras blommade som allra bäst just innan snön damp ner. Den blommar ju fortfarande, men snön har liksom tryckt ner den i backen och hade vikt sig åt alla möjliga håll. Klippte av de mest tilltygade delarna för att ta in att sätta i en vas. Blev en rätt maffig bukett.  

Med in följde även en del av mina egenodlade grönkål och en liten tallplanta som jag drog upp med rot och allt. Kolen är så snyggt maffig och tänk att den är så köldtålig och klarade snön hur bra som helst. Får se vad jag kommer att laga till av just denna. Sist använde jag grönkål i en omelett, vilket blev jättegott. 

Vår bro har länge varit så stökig, vilket den är ännu, men en liten del är i alla fall fin. Där står denna lilla klöver. Vilka fina färger den har alltså! Trodde att den hade dukat under då det blev så pass kallt ute. Den såg riktigt hängig och döende ut. Men när värmegraderna kom sträckte den upp sig igen och ser hur levande ut som helst. Måste undersöka om den kanske går att övervintra i källaren, eller om den bara är ettårig.. I vilket fall som helst så kommer det att inhandlas mer klöver att plantera andra år. 

Något vackert att dekorera med är nypon. De är så röda och vackra och blir helt sagolika då frosten lägger sig kringom dem. Dessa har jag helt fräckt stulit på en ödegård. "Somliga straffar Gud genast" brukar man ju säga och det stämde bra in på mig denna gång. Stack mig rejält på en av dess taggar och höll nästan inte på att få bort den lilla envisa taggen från fingret. Aj! 

Vi har haft "huset fullt" av ungar de senaste dagarna. Ja fullt var väl kanske att ta i, men det gör rätt så stor skillnad på att bara ha någon liten unge till. Först kom Frida och hennes två barn och stannade en natt, för att sedan avösas av Elias jämnåriga kusin som stannade i två nätter. Jätteroligt tycker jag. Har dock inte haft någon energi över över huvud taget, så de har fått roa sig mestadels själva. Vilket de har varit fantastiskt duktiga på att ha gjort. 

Följde idag med dem ut för att få se vad de upptäckt i skogen här i kring. 

Bäcken som rinner i skogen intill har svämmat över åt både vidden och bredden. Förstår att de måste ha haft riktigt roligt här. I alla fall tills dess att någon trampat helt snett och blivit blöt ända in på skinnet.. 

Inne har jag lite smått börjat med att packs ihop vardagsrummet för nu ska banne mig tapeten upp. SOM jag har längtat efter att gömma bort detta vita och nu ska det äntligen ske! Såå spännande. 

Hängde upp en liten bit bara för att få ett hum om hur det kommer att bli och jag känner mig så galet nöjd. 

Lite tråkigt känns det att denna väggmålning nu också måste vika hädan. Men det bra överväger så pass mycket att det inte gör någonting. 

Här står förresten nu den lilla tallen jag ryckt upp ur dess trygga tillvaro. Och med den bilden säger jag tack och hej för denna gång!

Tvärvitt

Har nu blivit klar med några av mina vantstickningar. Efter en handtvätt i vatten och ulltvättmedel pressade jag efter sköljningen ut det mesta av vattnet genom att lägga dem i en stor handduk, vika ihop handduken och trycka ut det som gick av vattnet. Nu har de legat och plantorkats och är färdiga att användas. 

Dessa blev jag så förtjust i då jag såg mönstret första gången. Har stickat dem till mig själv i rauma finull och det gulvita garnet är ett ullgarn jag köpt på en loppis.

Ute är det just nu så vackert med den vita snön. Skog med mestadels björkar älskar jag alla årstider. Vårens ljust ljusgröna, sommarens mörkgröna, höstens färgsprakande illgula och nu de vita kala nakna. Så vackra på så olika sätt. 

Runt kring i snön ligger gula vackra björklöv och lyser.

Dessa är till min äldsta lillebrors flickvän. Om man håller händerna intill varandra så bildar de två vantarna tillsammans en kompassros. Carolin valde detta mossgröna vackra ullgarn till bottenfärg och mönsterfärgen till  kompassrosen vit så att den precis ser ut som en snöflinga. Det blev så fint! 

Vantens insida ser ut så här. 

Under den senaste tiden har vi fått uppleva höst, vinter och till och med en dag likt en vårdag i april. Det blir lite oreda i kroppen då vädret hoppar lite hit och dit utan att riktigt veta vad den vill. Gårdagen var regnig och grå, men hela min själ skrek efter att få komma ut på en promenad så det var bara att hänga med oavsett väderlek. Sin gråhet till trots var hade dagen ändå många vackra sidor. 

Snön kom så tvärt och på denna åkermark har bonden tyvärr inte hunnit skörda. 

Det snöblandade regnet gjorde allt i kring alldeles blött. Jag var klädd i min mormors skinnkappa så jag höll mig helt torr.  

På hemvägen började det snöa allt mer och vinden slet och rev i kappan och min kjol. Ett sådant befriande väder att vara ute och gå i. I alla fall nu när jag var så bra klädd och inte behövde frysa. 

Hemma på gården vid brevlådorna har det blivit en jättepöl efter alla regniga dagar och snösmält. Det blir så coola speglingar från skogen intill. 

På vår bro har jag gjort lite höstfint. Idag har istället för det blöta nu istället lagt sig ett vitt skimmer över världen. Tack vara de små minusgraderna har frosten vandrat fram och skapat oerhört vackra kristaller. 

Det blir så vackert ute, extra mycket då solen skiner med sina strålar på frostkristallerna. Till och med det som har dött får liksom ett nytt liv. 

Efter den korta stunden ute i den gnistrande värden gick jag och min lilla femåring in igen. Jag ska jobba i helgen, bara halva passen förstås då jag är halvtidssjukskriven, behöver all vila jag kan få då magkatarren gjort sig till känna och nattens sömn inte varit den bästa. Honungste och stickning står på agendan och lite vila på det, sedan ut ikväll och jobba.

Oktobersnö

 

Jahapp, då var vi här igen. Överraskningen som nästan varje år överrumplar en här i dessa nordliga delar av Sverige. Snön. Om den låter sig stanna är väl tvivelaktigt, men den gjorde verkligen inte en snål "första insats" för denna vinter. Världen blev väldigt vit och vacker. 

Jag for som en iller fram över vår gård under lördagen. Som alltid är det en hel drös med prylar som inte blivit inställd i sitt vinterförvar. Cyklarna står fortfarande framme, vår mellantjej cyklade på sin cykel bara för tre dagar sedan, studsmattan (som vi faktiskt brukar vara rätt bra på att ta in i tid) står kvar och ja det finns säkert fler saker kvar ute som jag inte kommer på i skrivande stund. Men alla blomkrukor som jag ännu inte hade tagit in står nu på plats. Alla utemöbler, sommarblommor, dahliaknölar och sommarleksaker hade vi tack och liv redan tagit in för ett tag sedan.

Det vita mot det röda. alltid lika vackert. 

Det ser alltid lika tokigt ut med sommarens blommor alldeles insnöade och frusna. Lillkisse sen, njaa han är inte ett dugg sugen på att vandra ut i det kalla.. Det där med vinter tyckte han var ett riktigt dåligt påfund.

Ja hjälpas vilken snömängd. Måste kanske lämna denna dataskärm och bege mig ut att ta en sväng med snöstyraren så min man har någon stans att parkera bilen..