Jag har (tyvärr) en stark materialistisk kärleksådra inom mig. Jag älskar vackra ting, det kan bara inte hjälpas. Kan bli så rysligt glad över små detaljer i den vardagliga tillvaron. Som här om dagen då jag skulle pressa en lime och jag blev helt tagen av hur vacker denna lilla citruspress i porslin är. Lite trasig tyvärr och tål absolut inte att diskas i maskin, så helt praktisk kan man inte säga att den är, men oerhört fin.
Fotade förut väldigt ofta ting och detaljer som jag fastnat för och tycker har det där lilla extra fina. En del som jag saknar oerhört mycket, men som blivit förstörd i min utmattning. Dessutom skulle vilja köpa ett, eller till och med två, nya kameraobjektiv. Att söka efter "de rätta" objektiven och känna att vi har möjlighet att lägga pengar på det, det tar så mycket tankekraft och energi så i det kommer jag ingenstans för tillfället. Det är också en anledning till att fotandet minskat.
Sticka gör jag desto mer istället. I vintras blev jag klar med dessa mamelucker. Sicken fröjd alltså! Då jag ofta klär mig i tajts eller underställ blir det rätt kallt om baken. Att dra på sig överdragsbyxor eller liknande blir istället för varmt då det inte är benen som jag fryser om. Då kommer dessa som en livräddare för mig och skapar värme om baken samtidigt som benen får hålla kvar sin svala känsla.
Här i vårt gröna vardagsrum, där jag oftast sitter och stickar, kan jag njuta av min fantastiska amaryllis. Den vägrade helt blankt att slå ut i julas, men nu när våren snart är här ja då slog den ut i all sin fröjd och salighet. Ja låt gå för det, den är minst lika vacker nu som den skulle ha varit då och jag känner inte att jag kan klaga.
På det lilla bord intill min stickarplats står en vas med några helt olevande krokusar. Blommor av det "oäkta" slaget har aldrig haft någon direkt glädjande inverkan på mig, men jag tror att jag nu börjar vekna på den fronten. De kan vara rätt så fina.
Blommiga tyger, fotografier och tavlor med blomster har jag dock alltid varit svag för.
Som jag har suktat efter denna tapet. Nu sitter den äntligen uppe i vårt hem i det rum som har blivit vårt kontor. Det har tagit sin tid på grund av diverse orsaker som fördröjt renoveringen av rummet som tex njursten, julförberedelser och oförglömligt hemsk nackspärr. Klart är rummet förvisso inte än och förtvivlat stökigt i hörnen. Bara det att rummet går att använda och att man faktiskt mår bra av att vistas i, det är mer än nog för mig.
Lyckades att hitta en vinkel av rummet att fota utan att behöva visa så mycket av dess bedrövlighet. Så här ser i alla fall en liten del av rummet där jag nu sitter och bloggar ut. Mer bilder hoppas jag på att kunna få till någon annan dag.
