Ojoj sommar och bloggande går visst inte riktigt ihop. Har börjat på detta inlägg jag vet inte hur många gånger, men jag hinner liksom aldrig klart. Det är väl i och för sig ett gott tecken att jag har ett liv bortom cyber världen.
Jag måste börja med att göra två erkännanden;

Jag har vart otrogen!! ......mot min frisör... Ja det är så jag skäms. Har min frisör Maritha i det kära Skellet, men jag är så sällan åt det hållet nu för tiden. Så när vi ändå skulle åt stan (Umé) passade jag på att boka en tid hos en frisör där. Nu sitter jag här, visserligen med en fin frisyr (..vilket i och för sig lika gärna Maritha kunde ha skaffat mig..) men med lite dåligt samvete..

Mitt andra erkännande är att jag är så vansinnigt lat. Ja det är sant. Vi har nästan konstant stökigt här hemma, men jag orkar sällan städa ordentligt utan håller endast efter lite så där lagom så det i alla fall går att bo här. Har märkt att jag mår så bra när det är nystädat och fint i mitt hem, mår nu istället lite småuselt hela tiden. Vilket leder till att jag blir ännu latare och städar ännu mindre... Någon som har ett botemedel mot denna åkomma? Eller är det bara att ge upp och deppa ihop?

Jag och Elias har kommit till det stadiet att vi börjar bli aningens less på varandra. Vi spenderar ju nästan varje minut om dygnet sida vid sida så det kanske inte är så konstigt. Jag kan säga så här att vi lockar inte endast fram det allra bästa sidorna hos varandra. Alldeles nyss blev han helt vansinnigt arg på mig när jag inte längre orkade hålla honom i händerna så att han kan öva på att gå. Det är nästan det enda han tycker är roligt. Att sitta i gåstolen är då inte alls att föredra, att krypa runt (ja jag kanske inte berättat det, men han har faktiskt nu lärt sig att krypa) på golvet kan vara kul ett tag, men att gå måste ju vara det roligaste som finns. Elias har dock en mycket vek mor som får så otroligt ont i ryggen av att gå omkring i denna omåttligt osköna och onaturligt vackra ställning, hållandes honom i händerna.
Just nu sitter han med ryggen mot mig och äter kex, tittar på mig i bland med en smått bister min. Jag håller på att, samtidigt som jag skriver denna blogg, tillaga honom lite lunch. Mat brukar ofta göra min son på lite bättre humör..

Elias och jag åkte på en liten utflykt till lillklumpen och Ida. Här sitter de och kollar in den ny hem komne Lorenz som kastat sig på sin åkgräsklippare för att för första gången få klippa gräset på deras gräsmatta. Det var en mycket intressant syn att skåda :D

Nu åker jag, Elias och Robin på läger i en vecka. Ni lär ju märka om vi kommer att överleva denna pärs...

Sommar, sol och bad

Enligt väderprognosen igår på tv skulle detta bli en sådan där uschligt regnig dag man kan spendera inomhus. Jag och Robin tänkte, men så skönt då kan vi ju passa på att städa och dona på med lite ditt och datt som behöver göras inomhus. Istället blev det strålande sol och svalkande vind. Vilket elände. Då tänker du att det är väl bara att stanna inne i alla fall och göra det ni hade tänkte, men det går icket! Är det sol så måste man vara ute, annars får man så ont i samvetet.. :P

Vår lilla kille har blivit en stor fara..för sig själv i alla fall. Han har nämligen lärt sig att greppa tag i olika saker för att sedan resa sig upp till stående fot. Dock äger han noll balans. Detta leder till att han ramlar hit och dit, drar stolar över sig och slår i huvudet i golvet eller andra föremål hela tiden. Stackars liten. Det är inte så mycket man kan göra åt saken heller för det går ju så ruggarns fort. Han är än så länge ingen hejare på att varken masa eller krypa, men på något konstigt sätt tar han sig ändå framåt utan att man riktigt hinner märka det. Dagarna blir fulla med gråt, tårar och tröstande. Jag kan tänka mig att detta är väl bara början på alla de orosmoment han kommer att skapa för sin ömma moder.

Det bästa med livet just nu för både mig och min son är allt badande :) Vi åkte till en tjärn som heter hampen i lördags där både jag, Robin och Elias badade och simmade. Det var så härligt att jag knappt ville kliva upp. Jag hoppas det blir mycket mer bad i sommar.

Robin och Elias vid Hamptjärn.

Baljan, eller poolen hos mormor och morfar fungerar annars toppen för bad för Elias i alla fall :)

Lapplands veckan :D

Befinner mig just nu på en plats som satt prägel på mitt liv och påverkat mig nästan mest av alla platser som finns. Eller det är väl egentligen inte platsen i sig som gjort något större intryck på mig, utan alla människor jag mött här. Vänner som jag lärt känna här som fått betyda så mycket för mig. Men fram för allt alla underbara Guds möten.

Det var nästan tack vare lappis som jag idag är gift med min underbare make Robin. Det var nämligen här vi träffades för 2:a gången (för gripande åtta år sedan, huga så fort tiden går). Vilket efter många om och men ledde till att vi fattade tycke för varandra och tillslut blev ett alldeles förträffligt par.

För att inte störa min käre make (som jobbar här hela veckan) allt för mycket, har jag och Elias befunnit oss några mil ännu längre in i det mörka norrländska skogarna. Nämligen i Släppträsk. Jag lovar dig, det är en mycket, mycket vackrare plats än vad det låter. Hos mina svärföräldrar Affe och Siw, svåger Peter befann sig också på denna plats denna vecka :D . Där har vi haft det så mysigt med vansinnigt god mat (..som alltid när det är svärmora som stått vid spisen..) trevliga samtal (..dock inte alltid om trevliga ämnen..) mycket skratt och till och med bad.

Min son har börjat visa sin tjuriga sida. Har fasat över den dagen då den egna viljan tar över min son och jag inte längre är enfaldig härskare över hans vilja. Nej nu har den riktigt börjat härska i honom. Han kan bli helt omöjlig. Ibland tittar han så där trotsigt in i mina ögon tar tag i en leksak som ligger framför honom, håller den utanför bordskanten och släpper den. Hela tiden med blicken fäst på mig som att jag vet nog att jag inte får göra så här, men jag gör det i alla fall..ha!
Skulle han inte va så söt, skulle jag nog fundera på att slänga ungen i sjön vid sådana tillfällen.
..Han är för det mesta den goaste ungen i världen. Glad, nöjd och tillfreds med livet. Jag och Robin är så lyckligt lottade som fått en sådan underbar son :D

Blixt och dunder..

Jag och Elias fick ett väldigt välkomnade hem..

Första natten vi skulle sova hemma i våra egna sängar efter resan blixtrade och dundrade det alldeles förfärligt förskräckligt hemskt ute. Helt plötsligt blev världen utanför alldeles ljus och en sekund senare riktigt brakade det loss ute. Nästan så att huset skakade till. Det kändes riktigt läskigt och vi tänkte att blixten måste ju ha slagit ned väldigt när oss. Det blev helt tyst i hela huset, inte ens frysen gav i från sig sitt vanliga surr. Strömmen hade gått och kom inte tillbaka för än nästa morgon. Dessutom började det lukta lite bränt i huset. Vi var rädda att det börjat brinna någon stans inomhus, men tack och lov var så inte fallet. Det var "bara" några adaptrar som gått sönder och gav i från sig den brända doften.
Jag skrev ju att vi anade att blixten hade slagit ner någon stan i närheten. Aldrig kunde jag tro att det var så nära. Den hade nämligen slagit ned i en tall cirka 5o meter från vårt hus (cirka 15 meter från grannars). USCH så obehagligt!

Blixten lämnade efter sig ett riktigt ordentligt spår i den stackars tallen. Ordentlig tur att den inte började brinna..

Börjar undra vad vi har flyttat till för ställe egentligen. Först jordbävning, sedan blixtnedslag. Vad ska hända här näst?

Glädje, oro, ångest, vemod, lycka..

Nu är vi hemma från vår Sverige tripp :) För att förklara den på bästa sätt har jag valt att beskriva den med några väl valda ord.

GLÄDJE - Det var otroligt roligt att få träffa alla mina härliga släktingar som jag så sällan kan tillbringa min tid med. Tänk om ändå Sverige kunde varit aningens mindre avlångt så det inte skulle vara lika långa avstånd mellan norrland och söderns trakter.. På något märkligt sätt har, nu när jag själv fått barn, det växt en större längtan att vilja umgås och spendera mycket tid med mina släktingar.

ORO - Elias fick 40 graders feber natten till lördag. Han har aldrig haft så hög feber så det ömmade riktigt ordentligt i modershjärtat. Febern ville dessutom inte släppa sitt grepp om den lille gossen. Utan bet sig fast och höll sig kring 39, 40 grader i flera dagar. Dag nummer tre kände vi att fortsätter det så här måste vi nog uppsöka farbror doktorn. Elias fick nämligen inte i sig nästan någon mat eller vätska, endast lite fruktpuré. Vatten vägrade han att dricka, prövade faktiskt även med saft (jag vet man ska inte ge små barn dryck som innehåller socker, men vad skulle jag göra?) men det gick icket att få i honom något. Hotet om doktorn måste i alla fall satt skräck i febern för på den fjärde dagen var han helt feberfri och alldeles rödprickig över hela kroppen. Det måste ha varit den där tre dagars febern folk talar om att nästan alla barn får.

ÅNGEST - Upptäckte till mitt förtret att jag blivit så där jobbigt tantig. Du vet, när man träffar en gammal kär moster eller gammelfaster och de tittar på en med sådana där blida stolta ögon, nyper en i kinder och säger; "Men SÅ stor du blivit, när jag såg dig sist var du så här liten.." och så sträcker de fram sin hand och håller den cirka en meter ovan golvet. Nu mera är det jag. Kunde lixom inte hejda det, det bara blev så....flera gånger dessutom. GAAH! Så pinsamt.

VEMOD - Jag, min mor, far och Elias besökte den plats som betytt mest för mig av alla platser på jorden. Nämligen mormor och morfars sommarstuga i Franstorp. Eller rättare sagt, mormor och morfar hyrde stugan under många år. Nu står det alldeles tomt och förfallet. Vet inte exakt hur det gick till, men när det blev på tal om att mormor och morfar inte längre orkade resa så långt till stugan varje år ville morfars lillebror Göran köpa Franstorp. Hasse, som äger Franstorp blev på något konstigt sätt på tvären och helt plötsligt ville han varken hyra ut eller sälja stället.
Det var så sorgligt att gå omkring där på det ställe som förut varit himlen på jorden och se hur vanskött det var. Jag har så många minnen från denna plats. Både jag och min mor har spenderat våra somrar där från barnsben så det är en mycket speciell plats.
Jag hoppas att Hasse tar sitt förnuft till fånga nu på sin ålders höst och säljer stället till någon som vill älska och vårda denna underbara plats på jorden.

LYCKA - Vädret har varit mer än underbart. Det har varit riktigt högsommar från det att vi kom till dagen innan vi skulle bege oss hem längst vägarna. Jag och Elias har badat, njutit i den härliga skuggan och skådat den vackra sommar naturen. Hemrese dagen blev mulen och alldeles perfekt att befinna sig inuti en bil. Så vi är mer än nöjda.

....men som man brukar säga; borta bra, men hemma bäst. Att få komma hem till sin makes underbara famn är bland det bästa som finns.