Nya tider..

I går kväll var vi på födelsedagsfika hos Ida, Lorenz och lillklumpen :) Mycket trevligt!
När jag satt där slog det mig att jag, Robin och våra vänner som satt där runt fikabordet har gått in i en helt ny epok i livet. Där satt vi, med varsin unge i famnen (en ligger fortfarande i tryggt förvar inne i sin moders mage) och pratade babysnack och hur det går med renoveringen av våra hus. Tänk bara för ett år sedan var våra livssituationer helt annorlunda. Det galna är att jag nästan glömt bort vad i hela fridens dagar man pratade om före man fick barn och hade köpt hus. Före Elias föddes var det graviditet och förlossning snack för hela slanten, men before that? Alla tankar i hjärnan kretsar ju just nu kring Elias och huset och det känns konstigt att det inte alltid har gjort det..


Nu är vi Flarken bor i en vecka till, sedan bär det av närmare kusten. Vi kommer inte riktigt kunna kalla oss för Skogshägna bor riktigt så tidigt som vi hade önskat. Det blir istället någon veckas mellanlandning hos mina kära föräldrar på furuvägen. Hur nu det ska gå?


Upptäckte här om dagen en sak jag kommer att sakna väldigt mycket med Flarken gården. Våren kommer mycket snabbare här än i Ånäset. Redan nu har påskliljorna börjat att kika upp i rabatterna och snön är på god väg att tina bort från gården :D Jag vet, det låter kanske inte mycket till vår för er söderlänningar som läser denna blogg, men för mig är det stort.
Kommer även att sakna hallonbuskarna, vinbärsbuskarna, äppelträdet, smultronen och den grymt vackra utsikten vi har här. Alla olika djur t ex rådjur, igelkottar (även deras småbäbisar) någon slags minihermelin och ekorrar som brukar titta fram på våran gård. Flarken är en mycket mysigare by än Ånäset..


..Kommer dock inte att sakna dessa eländiga småflugor som försöker sig på att krypa in i alla öppna delar på huvudet, VEDEN!!, den fröjd att äntligen få börja hänga ut tvätten men att sedan måsta tvätta om hela skiten för att Flarken bönderna fått för sig att sprida ut en massa dynga, att ständigt måsta ta bilen om man ska t ex handla, att det hela tiden blåser på gården var man än befinner sig...


Det är väl så att det finns alltid både ris och ros var man än tänker bosätta sig. Det enda perfekta stället måste väl va himlen...men redo för att dö är jag verkligen inte än..