Bengubben

Detta ar forst och framst min otroligt fina son Elias, som ni kan se, med hans alskade bengubbe.

Forlat maste fa forklara innan du blir alldeles forskrackligt galen. Varfor det hela tiden star a och o istallet for, ja du vet vad, ar for att tangentbordet ar installt pa engelskt tangentbord och jag vet inte hur man andrar pa detta. Jag hoppas du overlever denna forskrackliga lasning i alla fall... Jag skulle aldrig klara av att lasa den, men ja jag far val se hur langt du orkar hanga med..

Ater till amnet.. Bengubben ar Elias "snutte". Den ska bara finnas dar vid hans vilo och sovstunder. Blir lite, eller faktiskt valdigt mycket, stolt over min sons val av alsklings leksak. Han kanske ser ut som sin far, men han har da absolut arvt smaken av sin mor.
I gar hande det forbjudna. Vi glomde Bengubben pa dagis. Nar det var dax att lagga Elias for att sova for natten, la jag ner honom is sangen. Sedan tittade han pa mig med sina stora bruna ogon och sa: "gubbe? gubbe?". Aj vad det sved i hjartat, for det fanns ju ingen "gubbe" att ge honom. Han hade lite svart att somna den kvallen, men det gick anda utan nagra storre problem.

..Sa ar det hela tiden. Jag forestaller mig hela tiden att det ska uppsta varldens jobbigaste senarie, mendans det istallet oftast gar helt ok.
Som det har med dagis. jag kanske ser helt lugn ut pa ytan, men inombords oroar jag mig for allting. Kommer det har verkligen att ga bra? Klarar han sig utan mig och Robin? osv. Jag vill inte oroa mig, men det bara blir sa.
Men det kanns skont att saga att det kommer att ga hur bra som helst for min lilla kille. Han trivs sa bra pa dagis och saknar oss knapt nar vi inte ar dar. Han har jatte fina froknar och det gar super fina barn pa samma dagis.
Sa vad ar det egentligen att oroa sig for?

Det spelar ingen roll hur bra eller daligt det kommer att ga for honom. Jag kommer anda aldrig att sluta oroa mig. Men det ar val inget fel i det. Det ar, tycker jag, bade min rattighet och plikt att som mor gora det. Det viktiga ar val bara att inte fora over all min oro till honom. Att lata honom ramla, att tillata mig sjalv bli skrackslagen, men att anda lugnt och samsat krama om honom, trosta och saga: "lilla gubben det gick bra"...