..det är vad jag är just nu. Sjuk och skröpplig. Börjar bli lite less på detta eviga sjukandet, men det är bara att bita ihop. Robin och Elias är i Sörmjöle hos farbror Tommy, faster Helena och kusin Ester så jag sitter här alldeles övergiven och ensam. Nej då det är inte så farligt som det låter. Jag kan ligga i sängen hela dagen, se vad jag vill på tv och inte behöva fixa och ordna med någonting jag inte har lust med. Just nu är det dessutom en konsert med Sting på TV så livet är faktiskt rätt ok. Inte önskar jag att alla mina dagar skulle se ut som denna, inte heller att det endast skulle finnas sådana dagar. Men en per år så där är inte helt fel..
Förutom det att jag blev sjuk hade vi det riktigt trevligt hos familjen Marksén/Forsman. Vi gjorde det vi oftast gör där, äter alldeles förskräckligt god mat, småbråkar lite, har förtroliga samtal, spelar en hel mängd kort och vanliga spel (blev inte lika mycket denna gång som vanligt, inte mig i mot i och för sig :P) ser på film och har det allmänt trevligt. Det som var den största förändringen denna gång var att det tultade omkring två underbara godingar på golvet. Det är häfligt hur det bara "helt plötligt" finns där. För två år sedan var de två bara en dröm och en förhoppning, nu en verklighet.
Ester och Elias i sina fina julkapps dressar de fått av faster Frida och farbror Peter.
Nyårsafton. Bröderna Marksén med sina två underverk.
Jahapp, då var det ännu ett nytt år. Tolvslaget kändes lika speciellt i år som det gör varje nytt år, inte alls särskilt speciellt. Hade samma sinnestämning både före och efter tolvslaget, världen såg precis likadan ut som den gjorde innan och min man stod där lika vacker som innan. Trots detta är det ändå ett nytt år som börjar, ett år med nya möjligheter, glädjeämnen och bakslag.
Ser fram emot vad detta år har med sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar