Bland nötta dörrar, grisar och höns

 Idag har jag och barnen varit på barnkalas hos en av storebrors förskolekompisar. Lek, bus, ponnyridning, titta på djur, fiskedamm (självklart med inslaget att fiskdammskynket släpper från sitt fäste och pappan som gömt sig där bakom tittar fram med en lätt generad min), saft och tårta.

Jag blev helt förundrad över deras gård. Jag önskar ofta att min man har en större längtan efter djur (den finns knappt över huvud taget). Det är mycket jobb med djur och man behöver vara minst två för att orka ta hand om dem, känner då i alla fall jag. Jag längtar så mycket efter djur, men vet att jag sviktar lite i själva "ta hand om" delen, så jag skulle önska att min man längtade lite mycket som jag.
På denna gård fanns i alla fall två "små" grisar, ja faktiskt små om man jämför med hur stora de kommer att kunna bli, höns, tuppar, kycklingar, häst, ponny och en katt.
Jag blev alldeles särskilt förtjust i de två grisarna. Är så fascinerad av deras utseende, som på något konstigt sätt ser så gossiga ut.
Måste åka och hälsa på dem någon fler gång så att jag kan fråga ut dem mer om djurskötandet och all renovering av huset.

Ja vilket fint hus sen. Vackra trägolv och lantlig stil. Jag vet inte om vissa saker var under renovering eller om de helt enkelt skulle vara så nötta, men det spelar ingen roll, jag tyckte om det som det var. Skulle ha kunnat gått runt en hel dag med kameran i högsta hugg och fota. Men då jag inte känner föräldrarna så bra och inte heller vågade fråga så tog jag bara dessa två foton ur deras hem;

De speglar rätt så bra känslan som fanns. Underbar enligt mig.

Se där, ännu en gång blev lyckan gjord av att jag kom i håg att ta med mig kameran till mina barns kompisars kalas. Det verkar vara så man lyckas hitta av dessa underbara hem.