Hej ni trogna läsare! Min fina systemkamera som jag har haft i typ tio års tid är trasig, som ni nog redan vet vid det här laget. Har känt mig så ledsen för det och inte riktigt orkat ta tag i saken och fixa mig en ny.
För några dagar sedan ringde min käre make hem och sa att han skulle bli lite sen från jobbet. Jag suckade högt, men det var ju inte så mycket att göra åt saken. Men vet ni vad orsaken till att han skulle bli sen var? JO han skulle gå förbi postombudet och hämta ut en stor låda med en "ny" systemkamera till mig. Vilken man jag har alltså. Så omtänksam. Det är typ samma kamera som jag redan har fast lite nyare en EOS 40D. Jag är så glad i den! Har först bara suttit och känt på den och haft den i min hand, men igår tog jag mig en sväng för att testa den.
September alltså, finns det någon vackrare månad?
Minstlillan sov skönt i sin vagn medan jag vandrade runt. Tog en liten sväng förbi min farmor och farfars grav. Satt där ett tag och grät en skvätt. Mins tillbaka till den stund då jag satt vid farmors säng då hon låg för döden. Alla mina farbröder och fastrar var tillsammans i rummet och sjöng alla farmors älsklingssånger. Det kändes som att jag satt i himlen då jag hörde deras vackra röster i fina stämmor. De hade bestämt sig för att sjunga Linnéa in i himlen, bland det vackraste jag någonsin hört någon göra för någon. Min älskade farmor.
Åter hemma. Här är det så stökigt. Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Snarare rätt dåligt faktiskt. En dag tog jag mig inte ens upp ur sängen och min mamma fick komma och ta hand om barnen. Så jättesnällt av henne, men det känns fortfarande så hemskt av mig.
I går kväll tog jag min Emylinda ut till denna vackra plats. Ni kanske minns bilderna jag sist tog från denna plats. Allt är så vackert här. Och nu extra vackert då denna fina lilla tös vandrade runt. Jag tror att bilderna talar för sig själv.
Då vi åkte hem möttes vi av en alldeles bedårande vacker himmel och natur.
Idag är det dimmigt och hela tiden regnar det lite lätt, kallar det för "fjösregn". Ett sånt där regn som knappt ens känns, men som ändå gör en fuktig.
Silvereken såg verkligen ut som silver då den var täkt med små, små vattendroppar.
Nu kan man se hur effektiva alla små spindlar har varit. Nästan överallt glittrar det av små eller stora spindelnät. Vissa små granar ser nästan ut att vara helt övertänkta av dessa nät.
Oj så många bilder det blev i detta inlägg. Hoppas du fick någon du tycker om.
Vill du så får du gärna ta ut vår båt när du är där. Det är den gula med träklädd insida ^ ^
SvaraRadera