Vackra höst

Jag blir så glad då jag får lite kontakt med er läsare, alltså då ni väljer att på olika sätt skriva tillbaka till mig. Jag säger inte att det är ett måste, men det är en stor uppmuntran till mig att vilja fortsätta. Blir alltid väldigt generad då jag får beröm så där "rakt i ansiktet", vet som inte riktigt åt vilket håll jag ska titta. Men jag försöker att bli bättre på att ta åt mig och säga ett tack från hjärtat.

 Speglingar i vatten, det är ju bara så magiskt vackert.

Jag har rätt så svårt att hitta tillfällen att bara åka iväg. Hitta fina platser att vandra i och fota. På kvällen blir det så mörkt så fort och på dagen har jag ständigt tre ungar kring om mig. Vill få vara själv med min omgivning och min kamera.
Min man råkade på en väldigt förkylning och är hemma från jobbet, så efter att minstlillan somnat i vagnen, storebror fortfarande var på skolan och storasyster på förskolan passade jag på att ta mig en liten tripp.

Så vackert det är i naturen. Alla gula, orangea, röda, bruna nyanser i all oändlighet. Det går inte att se sig mätt på.

Stannade för en liten stund vid en gammal gård med en fantastiskt vacker dubbel dörr. Så underbar! Vet faktiskt inte om det är någon som använder gården till något, men den ser rätt fallfärdig och sliten ut, men som sagt väldigt vacker.

Vacker gård med vacker utsikt.

Ursäkta om jag ser lite grym och arg ut, men solen tittade plötsligt fram och "skar" in i mina ögon.

En hasp. Alltså är det något som mitt hjärta bultar lite extra för så är det haspar. De är så fina på något sätt. Det är något särskilt i att få vrida på en hasp för att öppna en dörr, lucka eller liknande. Och det där skavda i tapeten eller annat underlag som blir efter år av vridande.  

Det är både vackert och sorgligt med hus och gårdar som står och förfaller. Vemodigt.

Hösten alltså, jag är så kär i den.