Om jag inte hade ungarna skulle jag snånär gått i ide under denna tid på året. Jag skulle sova, läsa böcker, se lite på film, sova lite till, äta lite. Göra såå lite som bara möjligt. En timma om dagen skulle jag vara utomhus för att få se och njuta av allt det vita, resten inne i min säng. Ja leva lite som vår katt Gordon gör under vintrarna, ja så skulle jag gärna ha det.
Men mina älskade ungar gör att jag måste ta mig i kragen och ta mig upp. Denna helg är jag ensam med att ta hand om dem och för att de inte ska bråka varandra sönder och samman måste jag försöka hitta på lite skojsigheter tillsammans med dem. Vi har spelat lite spel bland annat och idag åkte vi och hälsade på en för oss relativt ny bekantskap, i alla fall som familj. Det är roligt vad många trevliga människor man får träffa tack vare sina barn och deras kompisar.
Dessa underbart fina ljusstakar har min pappa målat på gjuteriet i Robertsfors. Min man fick två i julklapp för ett par år sedan och denna jul fick vi en utökning. Barnen varsin liten och jag och Robin en stor. De är mina favoriter bland våra ljusstakar.
Det är trettondagsafton, den dag som de vise männen kommer fram till Jesus med sina gåvor. Nu är det väl spridda åsikter kring just hur länge det egentligen tog tills att de dök upp, men det är i alla fall i dag som är dagen då vi firar det.
Stjärnorna i alla fönster kring advent och jul tycker jag är bland det vackraste av allt. Det lyser så vackert i alla fönster och det känns så ledsamt den tid då alla plockar ner dem från hängen. Denna pappersstjärna är från min mans farmor och är min favorit. Lite kantstött och sned, men väldigt fin.
Jag får lite ont i magen då jag tänker på att stjärnorna snart tas ner, jag vill lixom att vi får vara kvar i den fina ett tag till. Att julen bara firas fram till juldagen och eventuellt någon dag till efter det, det har jag så svårt att förstå. Men vi vara olik, och så måste det ju få vara. Jag kan också drabbas av mina vårlängtanil, men man måste lära sig att leva i den tid som är här och nu och se det vackra i det. Inte hasta och bara se det bra i det som ligger framför.
Ute är det förtrollande vackert. Att det bara kan vara så fint. Älskade vinter, opraktisk är du på många vis, men för det mesta är du gnistrade vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar