"FLORA" möter "Autisterna, om kvinnor på spektrat"

 

Två julklapparsgåvor till mig av Robin från två olika jular möter varandra. Fick förra året presentkort på garn, sicken lycka alltså. Har dock länge velat fram och tillbaka på VILKET garn jag ska köpa och till VAD. När jag till sist, efter mycket velande, bestämt mig för att jag vill sticka tröjan Flora ur Järbo´s underbara mönsterhäfte "Gröna rum", beställde jag garnet i något slags lyckorus. Sedan har garnet legat i sina vackra härvor och bara väntat på att få vävas samman mellan mina stickor. Jag behöver få ha det så. Att låta tankar få mogna innan de övergår till verklighet. Nu under dessa jullediga dagar väckte jag min tanke till liv. 

Boken "Autisterna. Om kvinnor på spektrat." av radiorösten Clara Törnvall, är denna juls klapp. Det var typ det enda jag hade skrivit på min julklappsönskelista. Jag hörde en intervju med Clara där hon berättade om sin resa till diagnosen autism och boken hon skrivit. VAD jag har längtat efter att få läsa den. 

Många tacksamma dagar på lovets dagar gick att varva mellan slukandet av boken och gnugga mina slöa hjärnceller till att få till början på denna tröja. Tappade räkningen på hur många gånger jag fick repa upp och göra om. När jag till sist, men hjälp av en facebookgrupp, lyckades förstå hur jag skulle sticka och kände att jag nu fått grepp om det, då upptäckte jag att jag missat en liten "krumelur" i stickbeskrivningens diagram. En ynka liten en på första varvet som var den som utgjorde grunden för hela bladmönstret på ärmarna. Ja, det var bara att dra upp hela eländet och börja om från noll. 

Nu har jag kommit en sådan bra bit att jag förstått grundtekniken och kan sticka långa bitar utan att följa beskrivningen maska för maska. Längtar när jag gör andra saker att få sätta mig för att fortsätta sticka varv på varv och se den vackra skapelsen sakta växa fram. 

Boken har jag läst ut. Den skapade hos mig så många tankar. Grubblerier, positiva och nedbrytande. Känner hopplöshet. Samtidigt har boken också väkt en kraft inom mig. Längtan efter att sprida kunskap om och förståelse för högfungerande autism. Att jag med många andra kvinnor lever med detta. Vi vill få finnas till i ett samhälle där våra liv kan blomma ut och bidra med allt det vi faktiskt har att ge om vi bara får chansen.