Vinterljus, jag älskar vinterljus. Det är ett ljus som inte finns någon annan tid på året än då marken är inbäddad i snö. Nötta gamla laduväggar målade i falurödfärg fångar vinterljuset så väldigt bra. Det är ett ljus som är mjukt, varmt och behagligt samtidigt som det är stickande och bländade. Konstigt och motsägande kanske att samma ljus kan upplevs på så många olika sätt samtidigt.
I slutet av fjolårets vinter tipsade min storebrorsvåger om en annons med vandringsskidor som han visste att jag gått och längtat efter att få äga. Det går att åka med vanliga längdskidor på "friland" också, vilket jag gjort ett flertal gånger, med de är så väldigt smala och sjunker igenom snön om den är för kall och fluffig. Dessutom är pjäxorna rätt taniga på det sättet att de inte är gjorda för att pulsa i snö med och jag lyckas alltid med det konstycket att få in snön i pjäxan även om jag använder snölås.
Till dessa breda vackra träskidor kan jag använda mina "vanliga" kängor. Måste dock införskaffa mig nyare och kanske också bredare spännremmar till skidorna. Dessa lever lite på bristningsgränsen. Jag vill kunna dra åt remmen ordentligt utan att vara rädd för att dra sönder den. Jag har inte råd att köpa bindningar, som jag sett att det går att köpa till både nya och gamla tegsnäskidor, så remmar får duga fint.
Upptäckte under turen att remmarna till stavarna var helt torra, inte trasiga tack och lov, torrhet går alltid att fixa till.
Tycker om de långa skuggor och snön som skiftar i rosa där emellan.
Satt och skådade denna skönhet undertiden jag smorde in remmarna. Så läcker mot det grönturkosa skåpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar