Bye!

Nu försvinner jag från denna blogg en vecka. Jag och Elias lämnar maken/fadern hemma med all renovering ( hehe..helt rättvist..) och drar i väg med mor och far/mormor och morfar mot söderns trakter.

Hoppas ni kära läsare får en ypperligt bra vecka, för det ska vi *hihi*!

PÖSS

Skafferi!

Min långe lille broder den äldre... Låter lite lätt förvirrat, för att göra livet lite lättare för er läsare kan jag förklara att jag har två yngre bröder och den jag talar om nu är den äldre av dessa två. Han är dessutom några decimeter längre än mig, så det känns lite konstigt att säga lille bror till honom.. Aja han är i alla fall hemmavid, i dessa nordliga trakter, i sommar. Så jag passar på att utnyttja lite av hans färdigheter som byggare. En bonus är att jag då får ha honom lite mer i mitt hem. Broder och make håller nu på att bygga vårt skafferi. Mycket trevligt!


En annan mindre trevlig upplevelse är min bekantskap med vår gräsklipparen. Har ju upptäckt att bara själva ägandet av en gräsklippare gör ju inte att gräset blir kortare. Man måste ju även använda åbäket. Och åbäke är ordet för detta tingest. Robin har envisats med att köpa en gräsklippare utan själv drev, eller vad det nu heter. Vilket jag i och för sig kan förstå för den blev några tusenlappar billigare. MEN den driver (kan ju tyckas konstigt när den nu inte hade någon egen driv kraft...) mig till vansinne, det blir ju så djuriskt tungt. Det går väl an för en musklig man, men för mig med mina trådmuskler är det icket att föredra. Kämpade mig i alla fall igenom den ena delen av gräsmattan, men gick sedan in i vredesmod.

..tror bestämt att jag kommer att få den "fina" veckan i morgon. Det kan ju förstås vara en orsak till min känslostorm... Aja, go´natt!

En glassrunda..

..är verkligen att rekommendera. Särskilt när man får dela den med den allra bästaste Karin.

Denna vackra företeelse började för åtta år sedan, på den tiden då matnära fortfarande sörjde Ånäsetbona (i alla fall den bättre delen) med livsmedel. Vi började med att köpa glass på shell, knaprade i oss dem och begav oss till matnära där det också inhandlades varsin glass.. Efter att ha suttit utanför matnära och pratat om käkat glass kände vi att glassmagen (..vilket väl alla vet att man har..) inte riktigt var fylld. För att inte avslöja vår glupskhet gick i istället ut till E4:an till OK och köpte ännu en glass. Sedan rymdes det icket mer.
Detta skulle bli en mycket angenäm tradition, men på något konstigt sätt har vi inte lyckats med någon till glassrunda...förns idag. Nu när inte matnära finns blev det endast två glassar denna gång, men det blev ingen av oss ledsna över.

Tack Karin för en härlig dag!

Fin främmen

Idag har vi haft besök av min gymnasiekompis Kicki, hennes son Pontus och hunden Nila (vet inte riktigt hur hennes namn stavas). Mycket trevligt må jag säga :D Det är inte så ofta vi träffas. Konstigt nog har tiden en förmåga att springa fram så man hinner inte riktigt med att träffa sina kära vänner. Det hinner lätt gå ett år eller två, när det istället känns som att det gått max fyra månader. Mycket underligt.

Elias och Pontus för 8 månader sedan... (diggar Elias hållning)

...och Pontus och Elias idag... kan ana mig till en viss liten skillnad :P

Pontus och Nila..glömde visst att fota moderskapet..

I går kväll/natt var vi med om en fasansfull upplevelse. Jag och Robin låg i sängen och såg på något på tv när det plötsligt började bullra en massa. Det kändes som att bullret kom emot huset, sedan sa det PANG (som att en baulta stor lastbil kört in i huset), hela huset började skaka och sedan blev det åter igen lugnt. USCH! Det var inte direkt en angenäm upplevelse. Läste på norrans hemsida i morse att det visst var ett jordskalv. Huset står tack och lov helt oskatt kvar.

Elias satt på pottan för andra gången i går. Hans första möte med den slutade i skrik, panik och tårar, men denna gång gick det hela mycket bättre. Han lyckades till och med lämna ett litet resultat. Självklart, fånig mor som man är, måste det hela fotas. Är man mega fånigt knasig om man dessutom stolt går och visar upp pottan med "resultatet" för fadern?? ...jo det är man :/ Oj nej detta måste förklaras. Det var alltså inte resultatet som fotades, utan själva pottsittandet. Riktigt så knasig är jag inte...än i alla fall..

Familjen skrutt

Denna dag är vi lite småskruttiga alla tre. Jag och Elias är förkylda och Robin går omkring och är trött mest hela tiden. Tack och lov har jag bombarderat kroppen med en massa knark så jag känner mig i alla fall inte febrig längre.

Vi har inte gjort så mycket för världsfreden idag, men jag har faktiskt lyckats sy upp mina gardiner i köket. Robin har skruvat i de små högtalarna vi ska ha till tv:n i sovrummet och Elias har testat i hur många små bitar Sverige häftet går att riva. Inte illa.

Har tråkigt nog fotfarande bara mobilen att ta kort med, men det får väl duga.

Fina va?

Elias och pappa Robin myser i sängen framför tv:n. Jag vet små barn ska inte se på tv egentligen, men vi brukar strunta i det i bland..

Det blev rätt så många bitar av den lilla katalogen. Han ger så duktig min lill göss :)

Badade gjorde Elias igår. Vilken myskille :)

Det är syndast om mig väärlden!!

Urkas..sitter här i vår säng febrig, snorig, mannen jobbar, sonen sover och... skäms nästan över att säga det, men ja det är faktiskt så att jag slö titta på the day after tomorrow. Skräpfilm. Det fanns bara inget annat att lägga sina ögon på. Är nämligen, konstigt nog, för pigg för att kunna sova. Ja de förstås. Kan ju alltid titta på antikmagasinet som just idag handlar om någon så intressant som kistor. Eller varför inte någon skräckis på 6:an. Har dock lite för ont i huvudet för att kunna se på invigningskonserten till fotbolls VM med alla blinkande lampor på 1:an. Så ja det får bli 4:an för hela slanten och hoppas på att karln om inte allt för länge kommer hem. Vilket nog inte är så troligt..

Denna dag har varit en helt fantastisk dag. Solen har visat sitt vackra nylle och vinden har sakta svävat fram över den vackra naturen och skönt svalkat min varma kropp. Oj, jag skulle nästan kunna skola om mig och bli poet.
Har gjort samma misstag i år som jag gör nästan varje år. Blir så lycklig över att det äntligen är sommar så jag stannar utomhus hela dagen och får som vanligt för mig att jag måste ha en sådan där super hud som tål solen hur bra som helst. Vilket visade sig i år igen att jag inte har. Aj vad det hettar!

En bov i solbränne dramat är vår gräsmatta. Det är nämligen så att jag och Robin har "blivit med gräsklippare". Så många ting man måste köpa när man har ett hus i sitt (bankens) ägo. Kände idag för att pröva åbäket för att se vad den går för. Det var i och för sig ett måste, för gräsmattans strån har börjat leta sig upp till magtrakten, lite smått överdrivet.

..ursäkta det abrupta avslutet, men min feber hjärna håller på att krascha. Borde nog försöka sova.. Verkar denna blogg mer än vanligt flummig är det inte konstigt alls..

lite små negg..

Det är väldigt trevligt att ha huset fullt med folk, men ack såå trött man blir sedan de åkt. Huvudet har dunkat, magen gjort ont och psyket fladdrat iväg till den mest skuggiga plats.
Igår började dagen väldigt bra med mysigt frukost med Frida och Peter. Men efter att de hade åkt började segheten härska i min kropp. Hade planerat att göra så mycket denna dag, men så blev inte fallet. Låg mest i sängen och tittat på Robin när han arbetat med att mura muren. Jag har i alla fall en sådan duktig och behändigt en man :D

Idag har jag inte heller åstadkommit så mycket av nytta. Är så ofantligt trött hela tiden. Direkt Elias är nöjd och belåten lägger jag mig bredvid honom och somnar nästan på stuts.. Jag håller väl inte på att bli sjuk? Aja..det lär väl tiden utvisa... Nej men nu vet jag vem som är boven i dramat. Det måste ju vara bristen av lakrits som åsamkat mig denna kroppsliga vekhet. Tur att godisförbudet hävs på fredag så jag kan få bukt på detta.

Trivs än så länge fruktansvärt bra i vårt nya pläjs. Det är så mysigt, folk har som börjat ramla in lite nu och då. Det hände nästan aldrig i Flarken. Är ju i och för sig inte så konstigt för det var ju kanske inte så många som bara hade vägarna förbi där. Nu bor vi ju längst den mest vanliga promenad sträckan i Ånäset.

Det jag har lite mer svårt för är att många tycker så mycket och tycker så olika om så många saker. Till exempel en person kommer hit och säger; "Nej men har ni inte satt dit något fönsterfoder. Det måste man ha för det gör att det känns mycket mer hemtrevligt." Medan nästa tycker; "Vad fina era fönster är utan fönsterfoder. Det behöver ni absolut inte sätta dit."
....AAAAH! Det är inte det att jag bryr mig egentligen. För det är mitt och Robins hem och det är vi i slutändan som bestämmer hur VI vill ha det. Det är bara det att jag snart glömt bort vad jag själv vill och inte vill utan drunknar i vad alla andra tycker.

Nej nu blev det deprimerande. Måste skriva om något mycket roligare. Elias har börjat springa omkring i sin gåstol med nappen stoppad i munnen, men fel väg. Det ser så tokigt ut. Här är en bild som Frida tagit;


Ha en riktigt bra vecka gott folk. Ni är mer än välkomna att besöka vårt nya hem!

I helgen har vi besök av svärfars, minst svågern och mellan svågern med fru :) Just nu ligger alla och sover. Kikade in i vårt sovrum (där alltså jag och Robin vanligtvis sover) för att se om Elias vaknat. Det hade han tydligen, men måste sedan ha somnat om. För han låg inte längre i sin säng utan mellan sin farmor och farfar och sov så sött. Så mysigt!

Peter har köpt två luckor från ikea så att vi kan kolla om de skulle passa på våra köks stommar. Tråkigt nog hade han fått dålig hjälp när han skulle hämta luckorna och dess bihang på lagret som gjorde att han fick med sig fyra dörrstoppar, men inga gångjärn. Vilket ledde till att vi inte riktigt kunde kolla om luckorna skulle passa.
Det ser dock mer troligt ut, när vi höll upp luckorna mot skåpen, att det lutar mot att de inte kommer att passa... Griiiin!! Vilket känns ypperligt tråkigt.

Nej nu låter det som att min lille plutt har vaknat där inne hos svärfars :D

Köket!

Det är så härligt. Här sitter jag på vår egna kökssoffa, vid vårt egna köksbord i vårat alldeles egna kök. Mmmmmm jag bara njuter :D

Nu har jag äntligen hittat ett sätt att föra över bilden på köket till denna dumburk. Kortläsaren går nämligen inte att finna. Då slog mig en snilleblixt att ja jag kan ju använda mig av den däringa blåtanden. Mycket riktigt, he gick hur bra som helst (med lite hjälp av min käre make) och här är resultatet..

Vi hade ju bestämt oss för att lacka om luckorna. Problemet blev bara att det är nästan ingen som vill lacka om köksluckor med speglar. Tydligen blir det inget bra resultat. En firma i Lövånger kunde tänka sig att göra det, men lämnade ingen garanti på jobbet. Brast dock ej ut i tårar, snarare tvärt om *hehe*. Det blir troligtvis nya luckor från ikea istället, för nästan samma pris. Inte illa alls. Nu är det bara att hålla tummarna ordentligt för att de ska passa på våra köksstommar.

Elias brukar ha väldigt svårt för att somna på nya ställen. Var därför lite nervös inför vår första natt i detta hus. Det visade sig att det hade jag inte alls behövt vara. Han var nämligen helt nöjd i sin säng och somnade på bara några minuter. Det måste helt enkelt vara ett tecken på att här hör vi hemma!