förtvlivlan...

Jag har sååå länge suktat efter ett ovalt bord till vardagsrummet (gärna av märket axet). (Vilket kanske inte är någon nyhet om du följt denna blogg). Har många gånger försökt ringa på bord på blocken, men har aldrig hunnit med. Tills förra veckan. Jag har letat efter ett sideboard, ett runt bord och ett hörskåp och nu hittade jag en annons med alla de tre sakerna i samma annons och jag var dessutom först på att ringa på dem. Blev så lycklig. 

Allt såg så bra ut. Vi lånade en släp och det bar iväg av mot Umé trakten. Sedan kom jag in och såg dem. Då var det som att glädjen bara rann av mig. Istället för att vara vita eller ljusgrå (som de såg ut på bilderna) var de smutsgula (lite rökvit/gula, om du förstår hur jag menar). Det var så fina möbler med sådan urful färg.

Jag är ju bara så eländigt tragisk! Vi kunde ju bara ha tackat nej och vänt i dörren. Men icket, så funkar inte jag. 
Istället stod jag där och kände mig eländig inuti, log hela tiden med ansiktet och tackade så mycket för köpet... Dessutom upptäckte vi när vi kom hem att bordet var trasigt. Vilket förvisso går det att laga, men det lixom brast för mig. 
Varför är jag så dum och inte kan säga nej direkt? De var ju inte direkt gratis, vilket gör det hela ännu mer eländigt... Suck!

Nu står de i alla fall i vårt vardagsrum (hörskåpet i köket) och ja de är jätte fina och jag vill verkligen ha just de här möblerna, om de var en annan färg!