Astrids sagor

Alltså Astrid Lindgren, det finns ingen bättre. Jag och Elias var på biblioteket och jag ställde mig för att kolla vilka ljudböcker det fanns att låna. Mina ögon föll på Madicken. Jag har lyssnat på Astrid när hon berättar sina sagor många gånger, men jag kan lixom aldrig bli less. Det samma med hennes filmer, jag kan se dem huuur många gånger som helst.

Jag och Elias hade en riktig sådan där slö dag då regnet öste ner och vi inte kände för någonting. Då satte vi oss under filtar i soffan startade dvd;n och såg på Barnen i Bullerbyn i timmar medan Emylinda sov. Elias var helt tagen av filmen. Jag har länge varit så fascinerad av att den är så vackert filmad. Det är inte alltid själva storyn som är det som bästa utan dessa klipp på barnen då de leker, badar eller på bara all vacker natur.

Nästan alla har ju sina egna favoriter bland hennes böcker och filmer. Min är Bullerbyn (de som spelades in på 80-talet inte 60-talet). Det går nästan inte att bestämma sig för i vilken ordning de som kommer på tur hamnar, men andra favoriter är Emil i Lönneberga, Saltkråkan, Ronja Rövardotter och Pippa Långstrump.

Det är skönt att ibland få slippa verkligheten och istället krypa in i filmens värld och bara finnas där ett tag. Nu om kvällarna är det Astrids röst som hörs i vårt kök och hon berättar om alla påhitt Madicken får för sig. Det gör kvälls stöket och disken så mycket trevligare. Jag kan, om jag blundar, nästan känna mig som att jag åter igen var Petra 10 år som ligger om kvällarna och lyssnade på band i min säng där Astrid berättade någon av sina sagor.