Höstfint

 

Vi har ju haft riktigt vackra vinterdagar här hos oss den senaste tiden. Otroligt vackra, men hjälp, inte ville jag ha vinter riktigt ännu. Nu har det mesta av snön regnat bort och det som inte hans med ute sist för en ny chans att göras nu. Min jättevackra kärleksört som jag fick av mina föräldrar i födelsedagspresent tidigt i somras blommade som allra bäst just innan snön damp ner. Den blommar ju fortfarande, men snön har liksom tryckt ner den i backen och hade vikt sig åt alla möjliga håll. Klippte av de mest tilltygade delarna för att ta in att sätta i en vas. Blev en rätt maffig bukett.  

Med in följde även en del av mina egenodlade grönkål och en liten tallplanta som jag drog upp med rot och allt. Kolen är så snyggt maffig och tänk att den är så köldtålig och klarade snön hur bra som helst. Får se vad jag kommer att laga till av just denna. Sist använde jag grönkål i en omelett, vilket blev jättegott. 

Vår bro har länge varit så stökig, vilket den är ännu, men en liten del är i alla fall fin. Där står denna lilla klöver. Vilka fina färger den har alltså! Trodde att den hade dukat under då det blev så pass kallt ute. Den såg riktigt hängig och döende ut. Men när värmegraderna kom sträckte den upp sig igen och ser hur levande ut som helst. Måste undersöka om den kanske går att övervintra i källaren, eller om den bara är ettårig.. I vilket fall som helst så kommer det att inhandlas mer klöver att plantera andra år. 

Något vackert att dekorera med är nypon. De är så röda och vackra och blir helt sagolika då frosten lägger sig kringom dem. Dessa har jag helt fräckt stulit på en ödegård. "Somliga straffar Gud genast" brukar man ju säga och det stämde bra in på mig denna gång. Stack mig rejält på en av dess taggar och höll nästan inte på att få bort den lilla envisa taggen från fingret. Aj! 

Vi har haft "huset fullt" av ungar de senaste dagarna. Ja fullt var väl kanske att ta i, men det gör rätt så stor skillnad på att bara ha någon liten unge till. Först kom Frida och hennes två barn och stannade en natt, för att sedan avösas av Elias jämnåriga kusin som stannade i två nätter. Jätteroligt tycker jag. Har dock inte haft någon energi över över huvud taget, så de har fått roa sig mestadels själva. Vilket de har varit fantastiskt duktiga på att ha gjort. 

Följde idag med dem ut för att få se vad de upptäckt i skogen här i kring. 

Bäcken som rinner i skogen intill har svämmat över åt både vidden och bredden. Förstår att de måste ha haft riktigt roligt här. I alla fall tills dess att någon trampat helt snett och blivit blöt ända in på skinnet.. 

Inne har jag lite smått börjat med att packs ihop vardagsrummet för nu ska banne mig tapeten upp. SOM jag har längtat efter att gömma bort detta vita och nu ska det äntligen ske! Såå spännande. 

Hängde upp en liten bit bara för att få ett hum om hur det kommer att bli och jag känner mig så galet nöjd. 

Lite tråkigt känns det att denna väggmålning nu också måste vika hädan. Men det bra överväger så pass mycket att det inte gör någonting. 

Här står förresten nu den lilla tallen jag ryckt upp ur dess trygga tillvaro. Och med den bilden säger jag tack och hej för denna gång!