Tvärvitt

Har nu blivit klar med några av mina vantstickningar. Efter en handtvätt i vatten och ulltvättmedel pressade jag efter sköljningen ut det mesta av vattnet genom att lägga dem i en stor handduk, vika ihop handduken och trycka ut det som gick av vattnet. Nu har de legat och plantorkats och är färdiga att användas. 

Dessa blev jag så förtjust i då jag såg mönstret första gången. Har stickat dem till mig själv i rauma finull och det gulvita garnet är ett ullgarn jag köpt på en loppis.

Ute är det just nu så vackert med den vita snön. Skog med mestadels björkar älskar jag alla årstider. Vårens ljust ljusgröna, sommarens mörkgröna, höstens färgsprakande illgula och nu de vita kala nakna. Så vackra på så olika sätt. 

Runt kring i snön ligger gula vackra björklöv och lyser.

Dessa är till min äldsta lillebrors flickvän. Om man håller händerna intill varandra så bildar de två vantarna tillsammans en kompassros. Carolin valde detta mossgröna vackra ullgarn till bottenfärg och mönsterfärgen till  kompassrosen vit så att den precis ser ut som en snöflinga. Det blev så fint! 

Vantens insida ser ut så här. 

Under den senaste tiden har vi fått uppleva höst, vinter och till och med en dag likt en vårdag i april. Det blir lite oreda i kroppen då vädret hoppar lite hit och dit utan att riktigt veta vad den vill. Gårdagen var regnig och grå, men hela min själ skrek efter att få komma ut på en promenad så det var bara att hänga med oavsett väderlek. Sin gråhet till trots var hade dagen ändå många vackra sidor. 

Snön kom så tvärt och på denna åkermark har bonden tyvärr inte hunnit skörda. 

Det snöblandade regnet gjorde allt i kring alldeles blött. Jag var klädd i min mormors skinnkappa så jag höll mig helt torr.  

På hemvägen började det snöa allt mer och vinden slet och rev i kappan och min kjol. Ett sådant befriande väder att vara ute och gå i. I alla fall nu när jag var så bra klädd och inte behövde frysa. 

Hemma på gården vid brevlådorna har det blivit en jättepöl efter alla regniga dagar och snösmält. Det blir så coola speglingar från skogen intill. 

På vår bro har jag gjort lite höstfint. Idag har istället för det blöta nu istället lagt sig ett vitt skimmer över världen. Tack vara de små minusgraderna har frosten vandrat fram och skapat oerhört vackra kristaller. 

Det blir så vackert ute, extra mycket då solen skiner med sina strålar på frostkristallerna. Till och med det som har dött får liksom ett nytt liv. 

Efter den korta stunden ute i den gnistrande värden gick jag och min lilla femåring in igen. Jag ska jobba i helgen, bara halva passen förstås då jag är halvtidssjukskriven, behöver all vila jag kan få då magkatarren gjort sig till känna och nattens sömn inte varit den bästa. Honungste och stickning står på agendan och lite vila på det, sedan ut ikväll och jobba.