Fåfängligheter

 Jag blir lite smått tokig på mitt hår, vet inte vad jag ska göra med det.. 

Nu när jag har småbarn längtar jag så otroligt mycket tillbaka till mina korta frisyrer. De var så lätt att få till en snygg frisyr på kort tid och dessutom svårare för barn att få tag och slita i. Meen då är ju nackdelen att man måste gå till frisören mycket oftare och det är ju inte direkt gratis.

Ville under mitt liv någon gång få prova att ha långt hår. Bestämde mig för några år sedan att spara ut och nu har jag, inte jätte långt, men ändå ganska långt hår. Fick på något spännande sätt för mig att jag kunde ha samma fina hår som Cate Blanchett. Att om jag bara lät det växa ut då skulle det se ut så...

...meeen nej det har jag inte. Det är tunt och alldeles för lent och glatt för att kunde göra så mycket av. Är dessutom så dålig på att göra frisyrer av långt hår och försöker jag, glider allt bara ur frisyren efter en kvart.

Nu slutar det ofta med att jag har håret i en tofs. 

Är lite kluven, men jag tycker ibland att mitt hår är rätt så fint, men att det är lite för mycket jobb med det för att det ska kunna visa sitt fulla potential.

What to do? Jag jag bara strunta i att jag nu träget har sparat ut håret och helt enkelt bara klippa av det? Eller är det bara så att man hela tiden längtar efter det man inte har just nu? Aahgft! Helfjolligt, jag vet, men ibland har man rätt att få vara lite fåfäng.