En bekännelse

Vet egentligen inte om jag kan stå för det jag nu kommer att berätta, men jag känner att detta måste erkännas. Jag har denna helg gjort något jag aldrig trott mig själv göra.

Jag har gråtit till en sång framfört av ingen mindre än Magnus Uggla.

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska göra av denna nya upplevelse.. Känner mig nästan intill alldeles tom inombords. Trodde aldrig detta skulle kunna hända, men nu har det faktiskt skett.
Vad ska jag ta mig till nu?