I väntan på ram står den här nu, denna vackra tavla. Fick en förfrågan för länge sedan från en kvinna som brukar kika in på min blogg om hon fick använda en bild jag tagit att måls av. Det hade jag inget alls emot och nu står den här hemma hos mig som det vackraste av smycke.
Jag minns fortfarande denna stund vid sjön väldigt tydligt. Det var min första ensamma tillfälle efter att mer eller mindre levt i symbios med bebis. Hela mitt inre skrek efter ensamhet, att för en stund inte leva för någon annan än mig själv. Äntligen fick jag det här vid detta vackra vatten. Satt i timmar intill sjökanten och fick då natten närmade sig uppleva en helt magisk vacker solnedgång.
Här och nu blommar mina fina äppelkvistar jag har i en vas. När det känns som en mer eller mindre evighet till tiden är inne för äppelblom ute får man helt enkelt tjuvstarta inne.
Ute ser trädgården mer eller mindre bedrövlig ut. Men det finns lite vackert här och där.
Kolla världens grej, årets första mask.
Luktärtorna han tyvärr växa sig lite för långa och gängliga inne. Jag kände inte riktigt för att ställa ut dem då de skulle vankas decimeter av blötsnö. Nu står de i alla fall på plats utomhus och kommer nog att få toppas lite om ett tag.
Så liten så liten. Spännande att få se hur stor den kommer att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar