Nej, men aldrig i världen att jag skulle göra så!!

Tänk vad mycket man tänkte innan man fick barn hur man skulle bli som förälder, vad man skulle göra respektive inte göra.

• Att använda tv;n som barnvakt skulle jag aldrig i mitt liv göra. Det var ju så ansvarslöst, hur kunde man ens tänka tanken. 
• Ta med sina barn på snabbmats ställen. Att ens ge sina barn sådan onyttig och hälsofarlig kost, tyckte jag inte var rätt på något sätt.
• Bära sina barn på höften. Tänk vad många kvinnor som förstört sina kroppar bara på grund av det. Nej det skulle inte jag göra.
• Att bjuda barnen på förskolan på godis var väl helt ok. Vad skulle vara för fel i det?
• En mamma i vår föräldra grupp var väldigt bestämd med att hon minsann skulle lära sitt barn att sova i sin egen säng redan från börja och inte låta barnen få sova mellan dem.

Det fanns säkert fler saker, men det är de jag kom på just nu. Nu kan man inte låta bli att fnissa åt sig själv. Det är lätt att i för hand ha så många åsikter om saker och ting, värre är att sedan hålla dem.

Visst är det bra saker, men när man lever mitt i barnlivet tänker man på ett helt annat sätt. Jag tycker fortfarande att det känns jobbigt att använda tv;n som barnvakt, men ja det händer faktiskt nu och då att jag gör det. Elias hade en tid då han all vaken tid sprang bara runt, runt och runt, den enda stunden han satt stilla var om man läste en saga för honom eller slog på barnprogram. Det var en välsignelse att få stå en stund själv i köket och laga mat utan någon som sprang och slet i ens ben hela tiden.

Snabbmat är väl inget jag tycker att man ska äta varje vecka, men några gånger om halvåret gör ju absolut ingen skada. Tror tack och lov inte att de stackars föräldrarna jag såg ute med sina barn såg mina nedlåtande blickar, men jag kan bli riktigt irriterad på mig själv. Det är så lätt att döma andra för deras val utan att veta något om deras liv. Bara för att de satt där just när jag var där och såg dem, behöver ju inte betyda att de sitter där alla veckans dagar och gör de det är det väl inte upp till mig att döma dem.

Det där med höften har jag skrivit om förut i något inlägg. Ryggknäckaren jag går till ibland tittade på mig med sträng blick och sa att jag aldrig mer fick bära mina barn på höften. Men hur lätt är det? Elias vikt kurva bara steg och steg och han var väldigt tung att bära på som liten (det är han i och för sig även nu, men nu har han tack och lov inte samma behov av att bäras). Var blev det då jag tillslut satt honom? Jo på höften. För stunden var det ett väldigt bra alternativ. Ja kunde nu bära på honom utan att bli för trött i armarna och kunde samtidigt laga mat eller städa.

Jag jobbade en tid på några olika förskolor och tyckte att föräldrarna var så pjoskiga som inte tillät oss att vid enstaka speciella tillfällen bjuda barnen på godis. I dagens läge förstår jag föräldrarna till fullo. Just godis tycker jag är upp till föräldrarna att bestämma när det tycker att barnen är stora nog för att börja äta. Vill förskolan bjuda på något gott vid speciella tillfällen finns det mycket annat att bjuda på.

Skulle så hemskt gärna velat se hur det gick för den mamman och pappan som inte ville ha något barn mellan sig i sängen. Det kanske gick att hålla, jag vet inte. Jag har inte något problem med att barnen sover mellan mig och Robin, men de får gärna somna i sina egna sängar. Men oj så tufft att lära barnen att helt sova i sina egna sängar, det vet jag inte om jag skulle orka. När jag ammande tyckte jag det var underbart att ligga, slänga fram bröstet till ungen och själv sova vidare.

Något du tänkte/tänker att du aldrig skulle/ska göra när du får barn?