Sportlov

Då min man jobbade som pastor innebar alltid sportlov, påsklov (och andra lov) läger för hans del. Jag och barnen har istället alltid åkt till mina svärföräldrar i Kristineberg. I år kunde Robin också följa med.
Hos mina svärföräldrar har jag lärt mig att älska vårvintern. Det har alltid varit en fantastisk tid, jag har bara aldrig riktigt förstått det. Att göra upp en eld och steka palt på muurikkan och sedan sitta där runt elden och äta. Uppstektpalten är ju bland det godaste som finns, extra gott då man äter den ute. Eller kaffet! Även på den tiden jag inte drack kaffe så kunde jag inte motstå att ta mig en kopp då den var kokad utomhus på elden.

Att gräva sig en grop, eller soffa i snön, lägga dit ett renskinn och sedan krypa ihop å det med ansiktet upp mot solen. Det går nästan inte att beskriva hur fantastiskt härligt det är. Jag älskar att ligga och dra med fingrarna i renskinnet och försöka att glömma allt annat än att bara njuta.

I Kristineberg finns det snö. Denna "lilla" snöhög fick inte plats på en bild utan fortsätter åt båda hållen. Barnen for som vanvettingar hit och dit i den.

Minstlillan sov mest ute i sin vagn de tider vi var ute, men hon han sitta en liten stund i solen på ett renskinn innan solen försvann ner bakom träden och vi började packa ihop för att gå in.

Vet inte om jag riktigt lyckades att fånga det på bild, men skogen formligen glittrade i skogen av all snö som smällt till vattendroppar av solen.

Under lördagen drog vi till Malå för att åka slalom. I Malå finns en jättefin skidanläggning som heter Tjamstabacken. För barnfamiljer tycker jag att den är helt perfekt. Jag är inte alls särskilt duktig på att åka slalom, men jag ääslskar det. Det är en sådan frihetskänsla i att fara fram på ett par slalomskidor. Jag förstår att det finns många som helt går upp i eufori för det.

Från första stund jag klev in i den Marksénska familjen har jag trivts här. Efter att vi fick barn har jag åkt hit osaliga gånger. Jag har väldigt lätt att bli nervös och orolig då jag kommer med mina barn till olika platser. Är rädd för att de ska förstöra saker, att de ska vara för jobbiga och att de jag är hos ska bli irriterade på dem. Här känner jag inte så. Jo ibland kanske, men mest blir jag nästan för avslappnad och får efteråt dåligt samvete för att mina svärföräldrar fått göra för mycket.