Ibland är han bara för snäll, storebror. Gång på gång går han och plockar små nävar fulla med smultron till minstlillan. Hon blir lika glad varje gång och proppar munnen full. Så mumsigt och gott.
Fick för några år sedan några smultronplantor av min granne och fick också samma år gräva upp några hos mina föräldrar. Planterade dem vid soluret på gården och nu har det lixom tagit över hela den lilla rabatten och försöker varje år slänga ut sina små skott i försök att även erövra gräsmattan.
Plateringsskrivbordet är fortfarande lika fint om inte finare nu då växterna växt till sig.
Berättade för barnen att vi skulle på marknad efter lunch idag. Då lillan fick höra det började hon genast att göra i ordning en egen vid lekstugan.
Minstlillan är såå vansinnigt söt då hon vandrar runt som en liten tant på gården med sin docka i den fina briovagnen. Med resoluta steg går hon framåt, stannar ibland för att fixa till dockan Anna och vandrar i väg igen.
Gång på gång försökte hon istället för att ha dockan i vagnen, att bära den. Det gick inte så väldigt bra. Men oj vad hon kämpade med den motvilliga dockan.
Jag tvättar ofta sänglinnena nu mer. Det är ju så U N D E R B A R T att krypa ner i en renbäddad säng. Extra mysigt är det då de också hängt ute och soltorkat under dagen.
Det är ju så man gråter åt den fläckiga kameraobjektivet, eller var nu dessa små prickar sitter. Men blommorna på motivet är vackra och killen jag fått dem av han med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar