Idag måste jag säga har jag haft en helt otroligt skön dag. Vi sov till åtta (ja inte den stackars maken som gick iväg halv sju till jobbet), åt frukost tillsammans, barnen såg på sommarlov medans jag satt ute i nattlinne och läste en nyköpt pocket från Myrornas bokrea.
Sedan fortsatte dagen i samma lugna tempo. Det började åska och blixtra alldeles förskräckligt ute, men det var fortfarande varmt i luften så jag och barnen tog vår tillflykt till den underbara, alltjämt stökiga bron. Där satt jag och läste bok, storbarnen for ut och in och minstlillan dolade på med lite ett och annat. Vågade nästan inte röra mig, mer än att vända blad i boken lite nu och då. Tänk om jag råkade ställa mig och barnen kom av sig i sin nöjda tillvaro och lixom kom på att så går det ju inte ha det och så börjar gnället igen.. Nej gjorde mitt bästa för att bara sitta så still jag kunde.
I detta fina fat har jag gjort ett liten vattenbad och lagt i fina kulor. Dessa lekte minstlillan med, jag vet inte hur länge. Tack och lov stoppade hon inte dem i munnen.
Uuunderbara minstlilla. Hennes små, små fjuniga lockar gör jag att jag nästan bryter samman av gullighet. Tänk om man kunde stanna tiden och hon fick fortsätta att vara denna lilla nöjda, söta ettåring. Hon är så lättsam nu mer, jo visst har hon också sina stunder, men de bra överväger. Hon älskar mig över allt annat på jorden och hennes varma ljuvliga kramar då hon lixom kramar mig med hela sin lilla kropp och det gulliga leendet som hon ger mig när hon får syn på mig, det går inte att beskriva vilken lycka de skapar i mig. Av henne får man än så länge inte höra att man är världens sämsta mamma, hon bara älskar mig, ja tänk om man ändå kunde stoppa tiden ett tag..
Något jag tycker mycket om är humle. Nu har jag min alldeles egna planta som jag fick av min faster och farbror. Den är fortfarande inte så stor, men jag gissar att den växer påsig för var år som går. Det är tänkt att den ska klättra upp och skapa en vägg på ena sidan av bron. Vackert, tycker jag.
Vad det växer mycket prästkragar i år. Det gör mig inte alls ledsen, snarare tvärt om. Så vackert! Försöker plocka in små buketter så ofta jag kan.
Sommardagar i alla ära, men oh sommarnätterna, så vackra! Jo visst är det myggigt, men det är ju så det är om sommaren. Myggen hör ju, vare sig man vill det eller ej, till.
Stannade till för att prata med några kor en kväll. Fick inte så mycket till svar, men de är i alla fall väldigt vackra att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar