Somriga dagar

Sommar, sommar, sooommaaar! Oj vad man vill hinna med mycket dessa sommardagar. Slappa, leka, sola, läsa böcker, plocka blommor, fixa rabatt, vattna blommor, bara vara, göra massa husrenoveringar, bada, åka på utflykter, fixa och dona, klippa gräs, måla möbler, ordna på gården.... Oj, oj, oj det finns lixom ingen hejd. Mitt i allt det där vill man också hinna njuta av att det nu faktiskt är sommar, sommaren som man längtat efter som en gnu efter och nu är den ju här.

Det skulle vara bra om sommaren vore en månad längre, minst. Tror att det är för att den är så kort som gör att det blir en sådan stress över att man vill hinna allt det där man vill hinna. Allt det där man inte kan på vintern. Oj så många förväntningar man bygger upp under de kalla dagarna och som sedan förstärks under våren då allt väcks till liv.

Jag har känt mig så stressad över allt jag velat hinna göra, så det har istället lett till att jag inte fått gjort någonting. Kan inte njuta av de slappa, för då borde jag ju göra något nyttigt istället och kommer aldrig igång med de viktiga sakerna jag tänkt hinna. Istället sitter jag bara och stressar upp mig och hamnar varken i det ena eller det andra. Det blir inget gjort och inte njuter jag heller av att inte göra någonting..
Denna vecka har jag försökt att tänka om. Att satsa min energi på att göra små utflykter med barnen eller att bara vara här hemma. Jag har försökt att strukturera vardagen och har gjort en plan med ett ungefärligt schema för var dag. (Min asbergershjärna trivs väldigt bra då den har en lista att följa.) Än så länge har det funkat (ha, det har ju bara gått tre dar) och jag hoppas att det fortsätter så.

Här kommer några bilder från veckan;

Minstlillans första möte med sanden på stranden var inte någon angenäm upplevelse. Nej huvva så hemskt! Själv älskar jag att känna sanden mellan tårna, men nej hon tyckte INTE om det. 

Min kusin har för några veckor sedan fått sex stycken urgulliga kaninungar, så jag frågade om jag fick ta med mig barnen och komma och titta på dem någon dag. Det fick vi.

Men jisses så urgullig! Att man kan vara så liten och så vansinnigt söt. Lillan tycke att de till och med var mycket sötare än hennes lillasyster.

 Minstlillan var väldigt intresserad, men det kändes aningens tveksamt att låta henne komma allt för nära. Man vet som inte riktigt vad hennes små fingrar helt plötsligt kan göra.

Som sagt helt bedårande urgullig.

Efter middagen idag drog vi i väg till en sjö/träsk för att ta årets första dopp (de i pool räknas inte). Jag packade med kalla pannkakor, sockerburken, vattenmelon, jordgubbar, kaffe, juice och banan och mellan badningarna åt vi vårt kvällsfika utomhus vid vattnet. Det var faktiskt så mysigt som det ser ut. 

Det tog dock ett tag innan barnen riktigt kom i gång med badandet. Först stod den ena och grät och huttrade och den andra och velade länge och tyckte inte alls att det var kul att behöva bada i sånt här kallt vatten. Men de släppte efter ett tag. Förutom för minstlillan som fortfarande hade samma känslor för den där eländiga sanden.

Jag älskar att bada, om det inte är föör kallt förstås. Och den där svala sköna känslan som befinner sig i hela kroppen efter ett dopp i det blå, den är fantastisk.