Bjuröklubb

Att åka på utflykt gjorde vi ofta när jag var barn. Det tycker jag fortfarande mycket om att göra och försöker att göra de lite nu och då med min lilla familj. Oftast blir det bara jag och barnen, men denna gång tog vi pappan med och åkte till Bjuröklubb.
Jag minns första gången jag som vuxen åkte hit, jag blev såå besviken för sicken ful fyr det är. Hade helt andra minnen av den, men denna gång var jag ju helt beredd på dess fulhet och kunde istället njuta och fascineras av denna plats. Så mycket historia och vacker utsikt att njuta av. Och nu när jag tänker efter så är ju fyren rätt läcker ändå.

Hela vägen upp har man byggt en stadig och mycket bra ramp så det går att ta sig upp med både barnvagn och rullstol utan problem. Men när vi kom hela vägen upp var barnen mer intresserade av att springa uppe på klippor och stenarna.

En liten matsäck är ju ett måste på en utflykt. Det var rätt blåsigt här ute på udden, men mot väggen var det helt ok.

Som sagt SÅ mycket historia det finns på denna plats. Undrar vad och hur mycket som suttit fast kedjad i denna?

Minstlillan var helt tagen av det stora, stoora havet.

Storstenar är ju som till för att bestigas. Minstlillan hade dock aningens problem att hitta några bra grepp.

Vacker stenkonst.

Någon gång ska jag återkomma hit en sensommarkväll och njuta av solnedgången. Måste ju vara helt magiskt. Eller vänta nu, horisonten är väl åt fel håll. Det kanske är "bara" soluppgångar som går att njuta av vid denna plats. Fast det är ju om än ännu mer magi i det.