Mörker

Påskveckan har vandrat förbi. Lediga fick vi vara hela familjen, vilket var väldigt skönt. Det slog mig att jag ofta tänker att just nu är jag väldigt trött och behöver vila, jag mår inte helt bra just nu och behöver ta en paus. Men det är ju inte så bara just nu, det är ju något som jag har burit med mig hela livet och kommer att fortsätta med. Det är jobbigt att inse att detta mörker som jag bär inom mig, som växer och minskas om vart annat, att det är något jag kommer att få leva med. Jag är också väldigt glad, ofta glad där emellan till om med under tiden konstigt och tvetydigt nog.

Under påsklovsveckan åkte vi hem till mina älskade svärföräldrar. Vi fick umgås, dricka gott kaffe kokat ute på eld, leka i snö, åka slalom, se småkusinerna leka, bada i badhus, äta gott och bara vara.

Det är så in i vassen mycket snö denna vinter. Grävde mig en snösoffa på den plats där vi alltid gräver en snösoffa. Det var så mycket snö att jag fick gräva mig ett trappsteg att ta sats på, hoppa och samtidigt häva sig upp på renskinnen i soffan. Rätt majestätisk tron måste jag säga.

Jag älskar att sitta på ett renskinn och gräva fingrarna genom stråna.

Hemma igen. Jag fann denna fina blomma blomma i vardagsrumsfönstret. Så vacker. Just i dag har en älskad blomma i mitt liv slutat att blomma. Min morfar. Han har varit sjuk en längre tid och jag har vetat om att hans tid på jorden inte skulle bli så länge till. Men det tar ändå så ont. Cancer, hemska cancer. Min morfar som rest ute i den stora världen, arbetat med människor i hela sitt liv och gett så mycket av sig själv till andra. Nej det går inte att förstå att han inte längre finns. Nu är han i himlen hos Gud.

En vän till mig har blivit grovt misshandlad av sin exman. Det är så fruktansvärt. Jag är så full av sorg och ilska. Hur kunde ens detta få ske?

Morfar och min vän cirkulerar runt, runt i mitt huvud. Det gör ont.

Mycket av mina känslor stickar jag in i min kofta. Tänk vad många minnen det kan rymmas i något som växer fram från ens händer. Roliga, härliga, tråkiga och smärtsamma minnen.

Tror du på Gud be gärna för min stora familj som mist sin make, pappa, svärfar, morfar, farfar, och gammelmorfar. Och be för min vän och hennes två små barn som nu lider på så många olika sätt.