På hotell

Stora hotellet i Umeå är ett häftigt hotell tycker jag. Jag har inte mycket för moderna, stilrena hotell, nej detta var mycket bättre. Kan väl inte skryta med att jag är så bortskämt med att bo på hotell, kan nog räkna på mina fingrar de tillfällen som jag gjort det, men jag har varit in på en del och kikat runt.

Jag tycker mycket om denna stora gamla trapp som finns i centrum av hotellet. Det är fascinerade att fundera kring vem som har vandrat på dessa trappsteg och av vilka orsaker de valt att ta in på hotell.

 Denna byggnad är från 1800 talet och det är många som har gått upp och ner för dessa stentrappsteg.

En sak jag ser framemot vid en hotellvistelse är hotellfrukosten. Det är en riktig lyx. Det var rätt trång och mycket människor under frukosten på detta hotell och både jag och Robin blev rätt stirriga och ofokuserade på grund av att det hela tiden rörde sig så många kring om oss. Vi ville få njuta av varandra och allt det goda. Under morgon nummer två blev denna plats intill stenväggen ledig, tack vare den fick vi ett eget litet rum i det stora rummet till att vara bara vi.

Så mycket gott! Vi bara åt och åt och höll oss mätta länge, länge efteråt. 

I Umeå satt höstlöven kvar på sina träd medan den vita snön föll. Rätt vackert. Min favoritstund under helgen var då vi fick hand i hand genom staden och bara var med varandra.

Jag har fått en riktig mersmak av att få umgås mer med min man, ensam med min man. En rädsla med att åka i väg bara vi två var för mig att det skulle bli en börda för någon annan. Att någon annan fick ta det jobbiga med att ta hand om våra barn. Barnen är ju de underbaraste vi har, men barn är ju alltid barn och kan kräva rätt mycket av en. Men det visade sig att det inte alls hade varit någon börda och jag känner mig så lättad.
Mina svärföräldrar såg inte helt slutkörda ut efter att få ha småtejerna några dagar, snarare tvärt om och mina föräldrar hade tyckt mycket om att rå om vår son för sig själva för en stund. Det är ju deras barnbarn som de faktiskt vill spendera tid med.

Nu längtar jag efter nästa gång det bara får vara han och jag.