För första gången på mycket länge tog jag tag i min kära kamera. Jag har nog allt sneglat på den lite då och då, försökt mig på att ta några bilder, men inte riktigt känt glädjen i det. Men nu så, hoppas att det håller i sig. Som ni kanske vet har jag inte varit riktigt på topp de senaste månaderna och har varit sjukskriven och känt som att jag vandrat runt i något slags mörker. Små ljusglimtar har funnits med lite här och där, men mörkret har inte riktigt kunnat skingras. Jag har egentligen inte haft någon anledning till att må dåligt, men min kära aspergershjärna har helt enkelt sagt stopp. Det är dock väldigt frustrerande att må dåligt med vetskapen om att det inte finns något att må dåligt över. Nu känner jag hopp att det ska vända och gå mot ljusare tider.
Ljusare är det inte bara i mina tankar, för var dag som går blir det liite, lite ljusare utomhus. Vilken fröjd.
Julen har packats ner och lådorna står i väntan på att bäras upp på vindan. Inne har jag nu istället försökt att få det lite vinterfint.
Ute är det gnistrande vitt och så mycket snö att det är helt galet. Undrar hur mycket till vi ska få innan vintern tagit slut? Gläds i alla fall över att vi äntligen fått en riktig vinter.
Jag fnissar lätt till då jag ser min egen inredning, vars liknar en tants i mogen ålder. Ja det kan inte hjälpas. Dock stör jag mig enormt på detta vardagsrum och dess oförmåga till ommöblering. Jag älskar att möbla. Det skapar en slags tillfredsställelse inom mig då möblerna fått en ny plats och då också nytt liv.
Men de får tillsvidare stå som de står tills den dag en möjlighet kanske öppnar sig. I vardagsrummet plockades pyntet från granen ner under helgen som var och granen kastades ut. Nu finns det inget av julen kvar förutom någon julblomma som är för fin för att bara kastas bort och den fina gröna pappstjärnan som familjen fick av våra grannar i julklapp. Den får allt hänga kvar.
Jag och min man delade på en semla härom dagen, nu känner jag mig allt redo för tiden som kommer. Hoppas på många soliga vinterdagar. Februari månad skulle jag förvisso egentligen bara vila ta ett stort kliv över och inte låssas om, har aldrig tyckt om den månaden. Men jag väljer istället att ta en djupt andetag och istället lova mig själv en ny bukett tulpaner i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar