Novemberfint

Mitt kök är redan sedan tidigare fylld av röda detaljer här och där. Så när jag ska börja smyga in advent, bara så där lite lagom, går det inte alls så där lite som jag i tanken hade tänkt. Det blir genast rätt mycket julkänsla hur jag än gör. Men, men. Så får det väl vara då.

Så glad jag blev alltså då jag fann denna vintriga plansch på Fyndet för en tia. Såå fin med det röda stugorna mot det vita. Att ha platser i huset där tavlor eller bonader kan bytas ut efter månad, årstid eller högtid ligger mig väldigt värmt om hjärtat.

Novemberbilden i månadstavlan talar väldigt tydligt språk för denna månad. Grått, brunt och regn. Jag älskar det melankoliska med denna månad och har alltid varit en höstälskare. Men lite trist är det att allt det gnistrande vita smält bort och bytts ut mot blött och mörker.

För att lysa upp tillvaron har små svampar, några granar och lite ett och annat fått flytta upp ur första adventslådan. Pynt som egentligen kan vara framme hela hösten och vintern om du frågar mig. För vad är egentligen det juliga med svampar och granar? De finns ju ute i naturen många andra stunder av årets alla dagar.

Dessa två grådassiga granar tilltalade mig på något sätt. Och de handmålade lingonprydda ljusen. Att man tagit sig tid att måla på något som ändå bara ska brinna upp och försvinna i all evighet. Ja sånt talar till mig på något speciellt sätt.

Levande material är kanske det som egentligen är absolut vackrast att dekorera med. IngridMari är för mig det vackraste av alla äpplen med den djupröda färg som nästan går över i svart.

Kolla in denna fulsöta lilla pallevante. Den påminner mig om min son då han var liten och hur han satt på golvet med sin sackosäcksliknade kropp. Vet inte var den hör hemma, om den egentligen ska sitta tillsammans med andra tomtefigurer likt den själv? Jag inbillar mig att den hör till ett luciatåg och i protest liksom satt sig ner på golvet intill tåget och inte längre vill vara med.

Denna trearmade ljusstake tycker jag så mycket om att den ibland får stå framme året runt. Men i år har den stått undangömd och alldeles nyss fått komma fram i ljuset. Det är också något med att få återupptäcka sina grejer, att liksom då bli förtjust i dem på nytt.

Det finns så många vackra målningar och illustrationer. Detta vykort tycker jag kan vara framme hela vintern.

Små underbara ljusstakar som bara kommer att få stå som dekoration och aldrig tändas. Jag tycker att ljusstakar i trä är så fina, men väldigt läskiga att tända, särskild om de är så små som denna där ljuset brinner ner i en hast och ve och fasa om man lämnar ljuset brinnande själv i ett rum. Hugaligen.

I år blir det stickade julklappar som kommer från mig. Hoppas att jag hinner klart alla jag tänkt ut. Vi får se hur det går med det, men jag satsar på att hinna.

Botaniserar bland mina garnen och funderar ut vilka som passar med vilka. Att gå i en garnbutik är bland det härligaste och vackraste man kan göra då det kommer till att vandra runt i butiker. Mjuka vackra vackra garn i olika storlekar, tjocklekar i alla möjliga färger och nyanser. Vill ha en liten sådan känsla i min lilla garnhörna i vårt hem.

Som sagt, det finaste dekorationerna kan du ju alltid hitta ute i naturen. Jag och minstlillan gick här om dagen ut i vår skog och jag plockade granris och hon lingonris.

Så enkelt och så fint.