Att ha en sjö eller pool framför huset sitt är ju helt magiskt vackert. Då skapas en spegling av huset som ger en helt ny dimension. Men inte vet jag om blixthalka på en helt vanlig gård skapar samma pampighet.. Nja, kanske inte. Snarare skapar det en klump i magen och stark längtan efter att klara sig framåt med varje ben kroppen i ett helt tillstånd. Precis så här ser vår gård ut just nu i dessa dagar. Kanske inte den syn man förväntar sig i januari mitt i skogen kring en gård i Västerbotten.
Med tungan rätt i munnen, broddar på skorna och en spark att hålla ett fast grepp i vandrade jag mig ut till grannarna för att ge lite matrester till hönsen. Stannade till och mysglodde på deras vardagsrumsfönster. Såg så fint och ombonat ut.
Funderade varför jag varit så ivrig i höstas på att städa undan alla döda sommarblommor. Några här och var kunde jag väl ha låtit vara? Dessa små frökapslar har också en hel massa skönhet kvar i sig.
Inomhus i vårt hem vandrar jag runt i något slags mellanting. Julen susade så fort förbi och det känns nästan inte riktigt som att jag han med. Inte är jag riktigt klar med det julfina, samtidigt som jag vill vandra vidare mot vinterpyntet. Så här i vårt skogshägnahem kommer vi att ha lite både ock. Lite av julen får stå kvar och lite annat packas ner för att vänta till nästa jul.
Hyllremsorna får sitta kvar.
De finaste bonaderna vill jag ännu inte plocka ner, de har fortfarande kvar mycket att ge.
Den fina julstjärnan från min mans farmor får fortsätta att sprida sitt hemtrevliga sken i köket.
Några favorittomtar kan jag heller inte förmå mig till att plocka bort.
Tänk det är ju så bra att man faktiskt får bestämma helt själv hur man vill och ska göra med julens pynt. Själv är jag lite allergisk mot att man redan på annandagen pratar om vår, köper tulpaner och fort sopar allt det där med jul under mattan. Att allt liksom ändrats om i en enda handvändning. Oj hjälp det gör mig stressad och ledsen över att många måste stressa fram i en sådan evinnerlig hastighet utan att kunna stanna till och bara vara i det som är just nu. Men det är jag det, tur att man kan vara olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar