Det är med en blandning av sorg och lättnad som jultingen försiktigt packas ner. Mest sorgligt är det med alla mina julgransprydnader som är små skatter för mig av värde likt diamanter. Skulle dock vilja äga fler gamla förvaringskartonger att försiktigt lägga dem i, vet inte varför folk får för sig att slänga bort dem. Har själv tillverkat några egna, men jag tycker de där gamla nötta, tejpade är de finaste. Känner du till någon som har några de inte vill ha kvar får du gärna hojta till.
Nu ligger allt i den vackra korgen i väntan på att få komma fram igen nästa jul. Mina föräldrar har en precis lika korg till sina julgransprydnader, vilken jag alltid tyckt varit så charmig, så det känns så roligt att jag hittade mig en och får förvara fina saker fint.
Dessa kuliga ljusstakar fick tillsammans åka ner i den allra första jullådan. Jag har en för varje advent, plus att barnen har varsin liten låda för sina egna julpynt.
Dessa pappersbonader är alltid tråkigt att lägga undan. Vissa har jag faktiskt något år låtit sitta uppe hela året om. Tja vad gör väl det? Bara trivsamt tycker jag.
Blev såå otroligt trött efter att ha arbetat hela söndagen med att plocka och packa. Lådorna fick helt enkelt lämnas kvar mitt på vardagsrumsgolvet i väntan på bättre tider. De står till och med kvar där än då minstlillan om måndagen fick hämtas hem med hög feber från förskolan och efter någon dag ramlade även jag ner i feberträsket. Men de ska väl bäras undan tillslut hoppas jag.
För att peppa mig själv till att städa undan julen var jag i lördags och gjorde några blommiga inköp. Det känns så otroligt tillfredsställande att ha små blommor att lägga ögonen på under vinterns mörka månader.
Den vita julstjärnan blommar fortfarande fint, men fick lämna sina grönklädda tomtar för att stoppas ner i denna fina istället.
Halva priset på gröna växer gjorde att jag inhandlade några som jag länge velat ha. Skulle gärna inreda med ännu fler om jag bara hade plånboken för det och framför allt orken till att planera om dem när den tiden kommer.
Denna lilla krabat fick också följa med hem, till två av mina barns lycka och till den tredjes skräck. En av våra barn är tämligen livrädd för köttätande växter. Min tanke med denna var att visa på att den inte är ett dugg farlig, faktiskt rätt söt, men det togs emot med en väldig skepticism. "AKTA ARMEN PAPPA!", hojtade vårt lilla barn till då fadern sträckte sig över bordet och nästan snuddade vid den lilla växten. I vardagsrummet sits det inte i fåtöljen intill fönstret där "köttis" placerats. Istället på god avstånd där man kan hålla den under uppsikt och med ett vakande öga om den skulle få för sig att klättra ur dess lilla gula kruka.
Ja vi får väl se hur detta urartar sig. Hoppas på att skräcken lägger sig inom den närmsta tiden annars får vi väl leta reda på ett adoptivhem åt stackars "köttis".
Dessa primula visar då inte på någon skräck, snarare fröjd. Till vilken glädje det var för mig att finna denna blå duk att dekorera ett numera julpyntstomt hem med.
Tycker om att plocka fram blå, rosa, gul och orange i inredningen dessa tider.
En liten söt fotpall till min gula fåtölj har fått flytta in hos oss.
Jag är så IN I VASSEN less på våra vita väggar i vardagsrummet. I min iver att täcka dess vithet har jag satt upp diverse tavlor på de flesta tomma ytor. Det är rätt fint med tavelväggar, men jag längtar ändå till den dagen då jag får sätta upp den tapet som jag sedan länge bestämt mig för, men ännu inte införskaffat.
Ännu är inte tiden för tapetsering hos oss här. Tills dess får jag glädja mig i små loppisfynd som denna "garnbollskruka" till exempel eller denna bok om denna makalösa kvinna Astrid Lindgren. Loppis alltså, där kan man allt hitta små rara skatter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar