Vintervitt och himmelsblått

  Vintern visar verkligen sina vackra sidor denna dag. Önskar att jag kan klättra upp på taket och sätta mig där och njuta av den lågt gående solen. Verkligheten är dock att jag på bara helt tvärt, utan förvarning, gått och blivit förkyld och får gott ta och stanna inne idag. Hade tänkt bita ihop och jobba, men näe vem tackar mig för att jag dyker upp där på jobbet och snorar på mina gamlingar?
Nej jag stannar istället hemma och kryper ihop i vår soffa i min förkylda ynklighet, med det dunkande huvudet och kliande strupe. Just nu lyser solen så vackert på den vita snön. Vit snö mot den ljust ljusa blå himmel, det är så magiskt vackert.
"Jag önskar att himlen var min far!", utbrast vår treåriga lilla poet i morse, "den är ju så vacker!", fortsatte hon. Ja visst har hon rätt i det. Dess ljusbåa färg himlen får om vintrarna går nästan inte att beskriva med ord.

Att få fota är lite som en drog. Trots att jag egentligen bara ville få ligga i min soffa kunde jag bara inte motstå att vandra ut i snöriket och fota lite. (Klädde på min massa kläder först förstås..) Detta är några bilder från idag då solen ännu inte riktigt tagit sig upp över trädtopparna;

Vårt hus i snöig skrud.

Det är så vackert då snön har klistrat sig fast emot träden.

Min man har brandjour och måste kunde ta sig iväg med bilen alla dygnets timmar. Fullt av istappar hängde ner längst bilen efter att motorvärmaren arbetat hela natten lång medan flera centimeters mängd snö dalat ner och lagt sig på bilen.

Vita orörda snövyer, oj så vackert det är. Man vill nästan inte ta ett kliv ut i det och förstöra dess fina släthet.

Här är bilden jag skrev om igår. Visst är den vacker?

Tack för mig för idag, nu till att åter intaga soffläge.