Numera känna varje dag ensam hemma med barnen som lite av en utmaning. Dagen får bli som den blir helt enkelt. Kroppen känns tung och det gör ont lite här och där. Jag är så välsignad med två snälla barn som efter att vi varit ute och sedan ätit mellis lät mig få sova en halvtimma på soffan i vardagsrummet helt utan att bli störd. Man får verkligen vara tacksam över sådana små stunder.
Det har varit allt för lite paj i våra liv. Då pappan skulle ha med sig fika till sitt jobb anmälde jag och barnen oss frivilliga att baka lite paj. En stor till jobbet och tre små till oss. Lite extra stolt är man över pajerna då de är gjorda av storebrors egenplockade hallon.
Vi bor i lite av vad man kan säga en grop och solen har inte så lätt att fånga in lilla Skogshägna med sina strålar. Några klarade tack och lov av att hitta sig hit och jag lyckades till och med fånga några i mitt ansikte. Det är så ljuvligt och man känner hur svältfödd man är av den underbara solen.
Tänk att det faktiskt finns en liten skrutt inne i magen min. Jag har lite smått börjat att knepa på de små små bebiskläder som finns nedstoppade i en låda. Snart (ja tiden går ju nästan allt för snabbt så 3 månader är faktiskt rätt så snart) kommer det att finnas en liten bebiskropp i dessa små kläder. Ja längtar, samtidigt som det är rätt så skönt att den fortfarande finns tyst och snäll kvar inne i min mage..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar