Farfar

 Sex veckor efter att min älskade Farmor dog, somnade min älskade Farfar in. Idag fick vi ta ett sista farväl till denna fantastiska man.

Jag har haft en riktigt förmån att få ha dessa två fina människor till Farmor och Farfar. Två människor som älskade Gud, varandra, hela sin stora familj och Guds församling av hela sina hjärtan. Om det nu inte var så att deras två hjärtan hade bundits ihop till ett enda stort.

Min farfar var rätt så kort och man fick böja sig ner då man skulle ta emot hans varma, hårda kramar, men han hade på inget sätt en liten personlighet. Han hade en stark röst, hans sång ljöd starkt och den var svårt för någon att överrösta, hade starka åsikter och brinnande glöd i allt han tog sig för. Jag tror inte att det finns någon som inte berörts av mötet med denna Gustav Ekman.

Vi är många barnbarn och man kan lätt tro att vi skulle bli en enda stor klump av små barn för Farmor och Farfar, men så var det inte. De såg oss var och en som egna individer. Jag hade några år där i min tonårstid då jag nästan inte åkte hem till min familj och släkt. När jag och Robin flyttade hem till dessa trakter började jag åter igen besöka mina farföräldrar. "Tänk att Petra äntligen har hittat hit hem till oss igen!" sa Farfar med ett leende då jag en gång kom hem till dem. Då kände jag långt in i hjärtat hur mycket just jag betydde för dem.

Vi fick ha dessa två älskade människor så länge hos oss. Att de nu inte längre finns på denna jord känns så konstigt och tomt. Det går nästan inte att förstå att de inte längre lever.  Även om jag kommer att fälla många tårar i saknad efter dem så känner jag mig ändå så lycklig av tron att de nu är tillsammans igen hos Gud.