Glädje, oro, ångest, vemod, lycka..

Nu är vi hemma från vår Sverige tripp :) För att förklara den på bästa sätt har jag valt att beskriva den med några väl valda ord.

GLÄDJE - Det var otroligt roligt att få träffa alla mina härliga släktingar som jag så sällan kan tillbringa min tid med. Tänk om ändå Sverige kunde varit aningens mindre avlångt så det inte skulle vara lika långa avstånd mellan norrland och söderns trakter.. På något märkligt sätt har, nu när jag själv fått barn, det växt en större längtan att vilja umgås och spendera mycket tid med mina släktingar.

ORO - Elias fick 40 graders feber natten till lördag. Han har aldrig haft så hög feber så det ömmade riktigt ordentligt i modershjärtat. Febern ville dessutom inte släppa sitt grepp om den lille gossen. Utan bet sig fast och höll sig kring 39, 40 grader i flera dagar. Dag nummer tre kände vi att fortsätter det så här måste vi nog uppsöka farbror doktorn. Elias fick nämligen inte i sig nästan någon mat eller vätska, endast lite fruktpuré. Vatten vägrade han att dricka, prövade faktiskt även med saft (jag vet man ska inte ge små barn dryck som innehåller socker, men vad skulle jag göra?) men det gick icket att få i honom något. Hotet om doktorn måste i alla fall satt skräck i febern för på den fjärde dagen var han helt feberfri och alldeles rödprickig över hela kroppen. Det måste ha varit den där tre dagars febern folk talar om att nästan alla barn får.

ÅNGEST - Upptäckte till mitt förtret att jag blivit så där jobbigt tantig. Du vet, när man träffar en gammal kär moster eller gammelfaster och de tittar på en med sådana där blida stolta ögon, nyper en i kinder och säger; "Men SÅ stor du blivit, när jag såg dig sist var du så här liten.." och så sträcker de fram sin hand och håller den cirka en meter ovan golvet. Nu mera är det jag. Kunde lixom inte hejda det, det bara blev så....flera gånger dessutom. GAAH! Så pinsamt.

VEMOD - Jag, min mor, far och Elias besökte den plats som betytt mest för mig av alla platser på jorden. Nämligen mormor och morfars sommarstuga i Franstorp. Eller rättare sagt, mormor och morfar hyrde stugan under många år. Nu står det alldeles tomt och förfallet. Vet inte exakt hur det gick till, men när det blev på tal om att mormor och morfar inte längre orkade resa så långt till stugan varje år ville morfars lillebror Göran köpa Franstorp. Hasse, som äger Franstorp blev på något konstigt sätt på tvären och helt plötsligt ville han varken hyra ut eller sälja stället.
Det var så sorgligt att gå omkring där på det ställe som förut varit himlen på jorden och se hur vanskött det var. Jag har så många minnen från denna plats. Både jag och min mor har spenderat våra somrar där från barnsben så det är en mycket speciell plats.
Jag hoppas att Hasse tar sitt förnuft till fånga nu på sin ålders höst och säljer stället till någon som vill älska och vårda denna underbara plats på jorden.

LYCKA - Vädret har varit mer än underbart. Det har varit riktigt högsommar från det att vi kom till dagen innan vi skulle bege oss hem längst vägarna. Jag och Elias har badat, njutit i den härliga skuggan och skådat den vackra sommar naturen. Hemrese dagen blev mulen och alldeles perfekt att befinna sig inuti en bil. Så vi är mer än nöjda.

....men som man brukar säga; borta bra, men hemma bäst. Att få komma hem till sin makes underbara famn är bland det bästa som finns.