lite ditt och datt

Jahapp...livet går sin stilla gång. Jag och Robin är vad ska man säga, lite trötta nu för tiden så vi orkar inte med så mycket. Vi tar hand om vår goa son så gott vi kan och gör vårt bästa med att jobba på våra jobb. Renoveringen i vardagsrummet är på börjat, men det kommer nog ta ett bra tag innan det är klart.

Många frågar hur det går att jobba. Jag kan säga så här, det går. Får inte avslöja så mycket om det som händer på jobbet, har ju någon gång i tiden skrivit på ett sådant där tystnadsplikts papper. Men jag kan säga att vi har det ganska tungt på vår avdelning just nu, sen så säger jag inget mer.

Elias enda kusin Ester har fyllt 1 år så i helgen har vi vart i Sörmjöle och firat henne så gott vi kunnat. Vilken go' unge! Robin är så förtjust i hennes sätt att säga oj på. Nu är det ju svårt att visa med ord hur det låter här på bloggen, men det låter något i stil med; ååååååjsch. Nja inte riktigt, men något liknade. Detta oj ljud använder hon sig av rätt så ofta, så man får ständigt ett leende på läpparna när man träffar henne.
Det är så roligt att Elias har en kusin som är nästan precis lika gammal som han själv. Jag hoppas att de får mycket roligt med varandra genom tiderna.

Glasögon. Jag har förut länge velat ha glasögon just för att det finns så otroligt många snygga bågar och för att jag själv alltid tyckt mig passa så bra (hör och häpna) i just glasögon. Ett tag funderade jag över att skaffa mig ett par fake brillor. Det kändes så otroligt fånigt så det blev inge av. Hallå, hur många som inte hör dåligt skaffar sig fake höraparater bara för att ha för syns skull, eller ser alldeles ypperligt men går ändå omkring med en blindkäpp bara för coolhetens skull? Nej jag skulle inte tro att det är så många.
Varför skulle man så ha fake glasögon? Det känns nästan som ett hån mot alla som måste bära dessa bågbeklädda glas för att kunna klara av sin vardag. Trots att det blir klibbigt och svettigt i ansiktet så att de hela tiden glider ner, eller att hela världen immar igen när man kommer in från att ha varit ute i vintervädret, eller att man måste punga ut en massa tusenlappar för att överhuvud taget få sina glasögon, eller att man blir totalt handikappad och inte fungerar för att man inte ser något utan dem osv.
Jag har inte burit glasögon någon lång tid och är inte heller ännu helt beroende av dem, men har ändå redan nu skaffat mig en djup vördnad till alla dessa glasögonbärare. Kämpa på tappra krigare!