Törs man göra gamla mormor ledsen?

Jag måste få skriva om ett "ämne" som jag tänkt väldigt mycket på i omgångar i mitt liv. Det är barndopet.

Först ska jag vara tydlig med att säga att jag tror på troendedopet, men detta är INTE ett ifrågasättande av barndopet i sig, utan ett ifrågasättande om varför man väljer att döpa sitt barn.

Om man är aktiv medlem i svenska kyrkan, eller någon annan församling där man utför barndop och man verkligen tror på barndopet, förstår jag varför man väljer att göra det. Men varför föräldrar som aldrig, inte ens till jul, sätter sin fot i kyrkan väljer att döpa sina barn har jag så svårt att förstå.

Jag skulle aldrig välja att hålla en buddistisk ceremoni, eller muslimsk eller någon annan religion ceremoni, för mitt nyfödda barn just för att det inte är min tro.

Det kan väl inte vara så att det bara är på grund av tradition? Att det är ett fint sätt att kunna samla släkten på eller att gamla mormor annars skulle bli så ledsen?

Att man firar jul och påsk i Sverige utan att egentligen tro på Gud utan mer gör det på grund av tradition, tycker jag att man har all rätt att göra. Men att man skulle ställa sig i kyrkan på grund av tradition och aktivt stå och säga att man tror på någon man annars inte står för. Många gånger lovar man dessutom att man ska vara förebilder och förebedjare för barnet och tillsammans med kyrkan leda barnet på trons väg genom livet.

Jag har kopierat ett utdrag ur en dopgudstjänst. Man kan välja att utforma dem på många olika sätt, men detta är ett sätt;

P

Låt oss tillsammans bekänna den tro som vi döps till i Kristi kyrka.

F

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror och på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror och på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Prästen kan fråga barnets föräldrar: P   Vill ni/du att ert/det barn skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap? Föräldrarna svarar:Ja

 Jag upprepar, föräldrarna svarar ja. Inte nej, inte kanske, inte ibland, inte bara lite av det du sa, utan JA.

Nästa argument att man gör det på grund av att det är ett fint sätt att samla släkten, kan jag heller inte ta. Man kan väl samla hela släkten ändå och ha till exempel ett födelsekalas för den nyfödde.

Att man har ett barndop för att annars skulle gamla mormor bli ledsen, låter ju helt tragiskt. Har man inte kurage att stå upp för sina egna värderingar mot sin familj måste man ju jobba för det. 

Jag tycker att vi bör ifrågasätta oss själv varför vi gör som vi gör i många olika avseenden. Inte bara rinna med strömmen utan faktiskt stanna upp och börja ompröva våra handlingar.