På nästan alla bloggar jag följer visas det bilder på solens ljus i hus och hem. Jag är inte sämre jag än att också visa upp några;
...eller ja det blev väl mer hur solen lyser på mina barn. Det blir sådana häftiga kontraster mellan ljuset och skuggan. Den enda nackdelen med solen ljus är väl att det nu också tydligt visar på att det var ett tag sedan jag dammtorkade och putsade fönsterna :P.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig känns vissa dagar som att jag inte passar i den här rollen som mamma. Undrar lixom hur Gud tänkte när han skapade det lilla barnen i min mage och lät mig få bli mor. Låt mig förtydliga i att jag sa vissa dagar, jag känner inte så varje dag.
Just nu är lillan i någon konstig vallhundsfas, vi ska alla i familjen vara på samma plats annars blir hon orolig. Jag får absolut inte göra något utan henne, som att laga mat eller städa. Utan hon ska ständigt bäras eller sitta i knä på mig eller Robin. Hon är svår att få i mat, svår att lägga på kvällen och får ibland sådana konstiga gråt attacker.
Ja det är så det är med barn. De har sina perioder som förhoppningsvis går över på ett tag och så hamnar de i någon ny. Det är bara som mamma att gilla läget och tänka att det här går över. För ja i sinom tid så gör det oftast det.
MEN idag så brast det. Jag vet inte om det är någon sådan där röd vecka på gång som gör mig extra känslig eller vad det nu kan vara? Det blev bara så att efter att försökt få i henne mat i något som kändes en evighet tog jag hennes talrik och kastade den sonika över hela köksgolvet. Det flög makaroner och korv över allt... Sedan ställde jag mig i tvättstugan och bölade medan lillan satt kvar som ett frågetecken vid köksbordet.
Känner jag mig stolt över det, nej absolut inte. Ledde detta till att hon fick i sig någon mer föda, nej inte det heller. Jag hoppas inte det skapade några psykiska men hos min dotter, men det gick bara inte att hejda. Det brast bara helt enkelt...