Hav

Havet. Älskade hav. Intill havet känner jag mig fri. Spelar ingen roll om det är sandig strand, klippiga klippor, lena stenhällar, småsten eller stora stenar. Denna gång blev vår havsutflykt till denna steniga strand. 

Min älskade kille som passar så väldigt bra i hatt.

Jag älskar att känna de varma runda stenarna under mina nakna fötter. Att kliva och hoppa mellan dem. Känner mig som ett barn på nytt. 

Plockar lite vildhallon som växer mellan stenarna, bygger små stentorn och fascineras över stenars vackra olikheter. Plötsligt ropar barnen att de vill åka hem. Hem? Nu?! Jag skulle kunna stanna här i timmar till. När det kommer till platser vid havet är det sannerligen den ömma modern i vår familj som är som mest som ett barn.