Vardagen

 Vardagen i det Marksénska hemmet i Skogshägna rullar på. Klockan ringer varje vardagsmorgon kl 06.30 och det är dax att hiva sig upp ur sängen och göra i ordning storebror för skolan. Ingen i detta hem än någon vidare morgonmänniska, så det är en evig plåga det där med att he sig upp från den varma skööna sängen. Sedan rullar morgonen på. Vips är klockan halv tolv och storebror kommer hem från skolan.
De dagar bara han och jag är hemma är så trivsamma. Vi äter rester till lunch och småpratar lite eller lyssnar på en ljudbok.

  En dag satt vi både djupt försjunka i varsin målarbok medans en av Harry Potter böckerna ljöd ut ur högtalarna i köket. Plötsligt blev klockan halv två och syrran skulle hämtas från förskolan.

En dag sken solen som en kort litet inslag inklämt mellan många regniga. Jag passade på att ta en promenad i den härliga naturen. Nu är jag allt bra lycklig. Om du tittar riiiiktigt noga där på bilden ovan så kan du se anledningen. Storspoven. Jag är helt och hållet kär i denna fågel. Jättefin och han en sådant fantastiskt drillande. När det allra första drillandet om våren når mina öron är det som att ett glädjerus rinner över mig. Jag blir så saligt lycklig. 

Träffade också, för mig, vårens första fjäril. På skolgården sågs barnen springa runt utan mössor och nästan inte en långärmad tröja gick att se. Överallt finns det fåglar. Fåglar som kvittar i träden, som skuttar runt på marken och som vandrar runt på åkrarna. Alla lika vackra, fast på många olika vis.

Ån har åter igen svämmat över och det är nästan svårt att se vart björkarna övergår till en spegelbild i vattnet. Vackert tycker jag.

Vägen ner ner till oss. Jag älskar grusvägar, men den här årstiden är det väl inte så väldigt underbart, då mycket av vägen förvandlas till lera. Meen till stor glädje för barnen.

Då jag kom hem från promenaden började det blåsa något så in i vassen. Tvätten höll nästan på att blåsa sin kos. I och för sig torkade den väldigt snabbt.

Älskade penséer. Dessa små är så tåliga och är en stor lycka för oss här i norr som också längtar efter att få börja plantera och påta i jorden. Jag är kanske lite sjåpig, men vet jag att det ska bli minusgrader ute om natten så får de stå inne i vår trånga hall.

Inne bakas det en eftermiddag chokladbollar. Typ det godaste som finns, tycker jag i alla fall.

Sedan glupade vi i oss nästan alla till mellis. Till och med minstlillan fick en liiiten, liten en som hon med lycka satt och knaprade på. Att hon får ha en egen skål/tallrik och sked till är väldigt viktigt för henne och hon ser så väldigt nöjd ut då hon får sitta och äta ur den.

Lite snopet är det att nu då min älskling äntligen är ledig så går han och blir redigt förkyld. Försöker ge honom så mycket tid som möjligt till vila, men det är så svårt när man längtar så efter de dagar så han är hemma och delar vardagen med mig. Jag är i alla fall så lycklig över att då honom till min, han är ett riktigt kap.