Det är helt galet. Jag har haft borta mina glasögon i en vecka. Vi har letat ÖVERALLT! ALLA lådor som finns i huset har blivit tömda och genomsökta. Garderoberna, golven, askar, kylskåp, frys, skafferiet, jackfickor, väskor, förråd, ja till och med soporna har blivit genomsökta utan att vi funnit dem. Helt galet vad vi har sökt. Jag har gråtit, för det är så jobbigt att vara utan glasögon. Inte för att jag egentligen upplever att jag ser sämre utan dem, men får sådan huvudvärk att jag börjar må illa.
Mina vänner har bett och bett till Gud att jag ska hitta dem och idag hittade jag dem. I en KAROTT i det blå skåpet i köket. Hur i hela fridens dagar kan jag ha lagt dem däri!??! Det är ju så att man kan skratta åt saken.
Jag har mått så dåligt utan glasögon så jag faktiskt han gå ner till byns optiker och beställa mig ett par nya. Min man behövde också nya glasögon och just nu var det köp två bågar och betala för en, så det passade ju bra. Tänkte att även om jag hittar mina glasögon är det ju alltid bra att ha två par. Tänk vilken lycka, jag är så glad.
Vi har dessutom världens finaste nya familjemedlem. Severus är så söt och mysig på alla sätt. Han hjälper storebror att somna om kvällarna och skapar en sådan mysig stämning i köket på dagarna när han far runt och busar med mattor och annat som kommer i hans väg. Längtar dock efter att vår svarta skönhet Gordon ska acceptera honom mer. Han är inte så glad över denna lille kille som, enligt honom tagit över hans plats i huset och jag får känslan av att han slänger blickar åt mig som säger "hur kan du göra så här mot mig".
Gordon har i alla fall börjat komma in mer i huset och kanske kommer han att acceptera lillkisse en dag. Men jag förstår förresten varför han vill vara ute så mycket. Det är ju så enormt vackert och naturen visar på en sådan skönhet. Om nu katter ser naturen på ett sådant sätt kan man ju undra. Jag gör då det och varje blad visar på en sådan fin individuell skönhet.
Pumpa möter pumpa. Vi vandrade förbi hos grannarna för att se på deras fina odlingar Minstlillan och jag. Minstlillan med pumpamössan, som mormor stickat, på huvudet. En av deras pumpaplantor har växt upp igenom fönstret som går att öppna i taket på växthuset och lixom vräkt sig ut och växt långt utanför. Det är så häftigt att se hur den har tagit sig fram och vilka stora pumpor som växer på dess stam.
I min egen rabatt växer denna tjusiga blå blomma, minns inte riktigt vad den har för namn. Men den är så läcker.
Hur gör man förresten med de vackra frökapslar från vallmoblommorna. Vill gärna odla dessa vallmo nästa år. Ska jag spara dem som de är, låta dem stå kvar ute eller öppna upp dem och ta ut fröna? Någon som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar