Narrad

Det blir mycket vandrande i skogen dessa tider om året. Hösten är en underbar tid att strosa runt i skog och mark. Lille Severus tycker om att gå med mig på mina promenader och skuttar hit och dit i en faslig fart.

Skogen är fylld av så många vackra färger alla årstider, men jag tycker att det är extra fint om hösten. Blåbärsriset blir alldeles rött, det ligger gula björkblad här och där och mossan blir som extra vackert grön på något vis.

Röda giftiga svampar står här och där och lyser likt stoppskyltar. Flugsvamp är just den enda svamp jag helt säkert vet vilket den är. Skulle gärna lära mig mer om svamp. Kantareller trodde jag allt att jag hade rätt bra koll på. Hur den ser ut och är inte rädd för att ta den för något annat. Fram tills nyss. Jag är rätt usel på att hitta kantareller, trots att jag försökt leta rätt på dem ett flertal gånger.

Tills nyss då jag hittade så in i vassen mycket kantareller. Helt plötsligt såg jag dessa gula fina hattar på massa ställen mitt bland alla gula blad. Rätt häftig känsla. Det kändes för bra för att vara sant. Och det ska jag berätta för dig, det var för bra för att vara sant. Inte var det kantareller inte, utan narrkantareller. Fy så elaka svampar. Inte ett dugg giftiga förvisso, men smakar absolut ingenting till  motsats till den underbara smaken som kantareller ger.

Så kan det gå. Men det var i alla fall en riktigt lyckad promenad i skogen trots att vi blivit narrade av narrkantarellerna.

Mycket tjusigt finns det att stanna till och kika på i skogen.

Vi plockade mycket annat fint i skogen förutom narrkantareller. Vackra löv till årets fina färgkarta som blivit lixom en tradition för mig att knåpa i hop om hösten. Vi plockade också lite annat fint att göra höstfint på bron med.

Frökapslar plockade vi ihop hemma på gården att hoppas på att kunna plantera nästa år. Vallmokapslar är bland de vackraste frökapslar jag vet. Blir en fin bukett.

Natur är vackert tycker jag, bakverk likaså. Man kan lätt bli narrad av bakverk. De ser så mycket mer goda ut än vad de egentligen är. Eller tvärt om. Snacka om narrad alltså. Men detta bakverk narrade mig inte ett dugg. Philadelphiaglass, något av en favorit. Vacker och god. Påminner mig om så många roliga, trevliga stunder i mitt liv.
Rörde i blåbär i smeten före den stoppades in i frysen vilket gjorde den än vackrare och godare.

Narrkantarellerna narrade mig ordentligt i helgen, men tack och lov fanns det så mycket annat som vägde upp. En fantastisk helg. Kommer fler bilder från den en annan dag.