Idag har jag, Robin och Elias för första gången varit på ett besök på fagerliden. Måste säga att det inte är en av de fagraste platser jag satt min fot på. Det är nämligen en skrot, eller återvinningsstation som det så fint heter nu för tiden.
Att befinna sig på en sådan plats är nästan lite småläskigt. Man upptäcker så galet mycket grejer folk slänger. Vi lever ju i ett så kallat "slit och släng" samhälle. Eller förresten vi tar bort slit och lägger till köp och ledsna istället så det blir "köp, ledsna och släng" samhälle.
Jag och Robin har ju som sagt bott i ett hus i Flarken (om någon nu missat detta) i nästan tre år och har samlat på oss en stor hög med skrot. Dessutom var det en del grejer i skogshägna huset vi inte kände en allt för stor längtar efter att ha kvar i vår ägo. Bland annat en mint grön tvättmaskin som hade stått i köket. Så vi lastade en full släp och lastade sedan av den igen på lite olika platser där de hörde hemma i de olika containerna. Känns mycket skönt att vara lite skrot fattigare

Elias håller, som jag nämnde i den förra blogg texten, på att få fler tänder. Oj oj stackars..... hans ömma moder... Ja jag vet, det är kanske aningens själviskt att tycka synd om sig själv när sonen går igenom en sådan jobbig företeelse. jAG BLIR BARA SÅ...OJ NU BÖRJAR JAG VISST SKRIKA OCKSÅ..VÄNTA...ja nu så blir det rätt version av bokstäver. Vart var jag..jo jag blir bara så less på att han är så väldigt lätt stött och känslig. Nu i kväll grät han i minst en halv timma endast för att han blivit förutmjukad av sin moder som tyckte att han gott och väl kunde sitta i sängen tre sekunder medans hon bytte byxor, vilket han absolut inte hade tänkt sig. Aja, det är väl bara under en kort period av hans liv hoppas jag :/

Emellanåt är Elias väldens gulligaste och charmigaste. Åh vad man kan bli kär i en sådan underbar liten varelse :D

Börjar längta för varje dag som går efter att få flytta in i vårt hus. Inte för att det går dåligt att bo hos föräldrarna, tvärt om det går faktiskt riktigt bra. Men man känner att man är skapat till att bo i ett eget hem.

Lars och Robin har i veckan arbetat med diskbänken. Jag har fått för mig (ja du vet ju hur kwinn folke ger, de får för sig så mycket tokigt) att jag vill ha en diskbänk med hon infälld under i från så att det inte blir en upphöjd kant mellan hon och bänken. Har man den där upphöjda kanten måste man först torka av smulorna i handen och sedan ner i slasken. Har man inte en sådan kant kan man torka smulorna direkt dit dom ska. De skulle ta så oerhört mycket betalt på fabriken för att göra det så Lars tog frivilligt på sig (han har ju annars inga andra saker för sig...eller hur det nu var..) att försöka sig på att fixa det. Enligt en snickare han hade pratat med skulle det vara oerhört svårt att lyckas med detta, men som det ser ut nu tycker jag att de har lyckats oerhört bra. Åter kommer med kort på mäster verket.

När bänkskivan är klar fattas det inte så mycket innan vi till och med kan flytta in. JIIHOOOO!!!