Jo det var nämligen så att i ett svagt ögonblick lovade jag min käre make att vi tillsammans ska leva utan chips, ostkrokar, läsk och godis i en hel månad. Hade faktiskt själv lagt fram förslaget, men där ingick inte godis. Robin la till godis på listan, då han inte tyckte att det var rättvist att han skulle avstå från det han gillar mest, (läsk och chips), medan jag skulle få fortsätta glufsa i mig karameller. Jag tyckte att jag var väldigt smart i mitt förslag, eftersom jag lätt kan klara mig utan chips och dricka. Han såg som sagt dock lätt igenom min snillrikt vattentäta plan.
Nu har det gått EN dag och jag har redan börjat sukta efter lakrits. Nej då, jag är inte beroende. GRIIIIN!! Hur ska detta sluta? Verkar det som om jag försvunnit från världens yta ligger jag säkert i något mörkt hörn någon stans och trycker, svettig och febrig av abstinens besvär..
Åh nej, vilken ångest! Jag ska genast smaska i mig en lakritsbit för din skull. (Oj, det blev visst två). Du skulle ha gift dig med en mindre intelligent karl, så hade den här situationen aldrig uppstått!
SvaraRaderaTänk va gott det kommer smaka efter trettio dagar, stackare.
SvaraRadera//kusin Jakob